Rosé på Dalby Gästis med utsikt mot tingshuset från 1783 och biblioteket som förr i tiden var vagnstall för gästernas hästar och droskor.
Varmrökt lax från grillen
Påskaftons eftermiddag bjöd på solig långpromenad i Skrylle naturreservat. Denna rekreationsplats med slingor av olika längd bjuder på varierad natur. Man tar sig också enkelt dit, både till fots och med cykel eller ifall man väljer bil eller buss. Uppe vid Skrylles center finns gymanläggning både ute och inne, café, restaurang och konferens, närliggande grillplatser och mycket mer. Besök https://skrylle.se för att läsa mer om vad ni kan hitta på där.
Därpå bjöd lördagen på varmrökt lax direkt från grillen med klyftpotatis och ärtor i majonnäs och crème fraîche. Ett glas sydafrikansk Sauvignon Blanc bjöd på en fruktig och frisk fläkt av krusbär och citrus att bryta av den feta fisken och ärtröran.
Zonnebloem Sauvignon Blanc 2019 79 :-
Syra blir som en cleanser i munnen till fet mat, den bryter igenom den feta hinnan på gommen och tungan. Där hittar ni en av anledningarna till varför lax och annan fet fisk ofta serveras med en citronklyfta.
Hade jag inte tillräckligt med D-vitamin förut så lär jag ha det nu efter gårdagens rejäla portion av sol och lax.
Rosé på anrika Dalby Gästis
Dalby har haft en gästgivaregård sedan åtminstone 1666. Orten var historiskt ett viktigt nav som dansk residensstad och biskopssäte. Ifjol slog man åter upp portarna och här fortsatte lördagens vinäventyr.
Medan resten av familjen drack Dalby Gästis pilsner som har tagits fram i samarbete med Pax Brygghus i Flyinge (https://www.paxbrygghus.se) så valde jag och Johan att hylla våren med en provensalsk rosé.
Olikt andra provensalska roséviner som jag har druckit så var detta vin djupare och varmare i färgen – inte sådär lätt persikofärgat eller laxrosa, utan mer oranget och nästan lite åt koppar i nyansen. Smak och doft var också lite sötare och mognare med en touch av russin. Men där fanns även en djup bärig smak som bjöd på både syra och sötma. Citrustonerna i vinet var också sötsyrliga med inslag av apelsin och grapefrukt. Lite härliga mineraltoner gav vinet en extra touch. Detta var ett spännande och gott vin som man kunde och ville njuta riktigt länge av.
Mer historia om Dalby och gästgiveriet hittar ni på https://dalbygastis.se medan ni planerar ert besök och låter er frestas av menyn. Ni hittar både stående skånska klassiker och trendiga säkra kort. Jag har redan siktet inställt på äggakakan inför mitt nästa besök. Man blir såklart också lite stolt när hemorten grejar ett så bra ställe för mat och dryck.
Påsken 2021 fortsatte under långfredagen i min kära hemstad Lund – eller Dalby är det ju egentligen men Lund ligger mig närmast hjärtat.
Lite historia
Vi började besöket med lunch på Restaurang VED som ligger strax intill anrika Krognoshuset på Mårtenstorget. Husets historia går tillbaka till 1300-1400-talet då det ägdes av en dansk adelssläkt. Ett stort nöje med att besöka Lund är att det finns flera medeltida hus bevarade trots två stora bränder under 1600-talet – detta tack vare stadens asymmetriska gatumönster.
Detta lärde jag mig i 9:an under prao på en arkeologisk utgrävning. Detta är något av det häftigaste som jag har gjort. Tänk att hålla i en kam som någon har använt under 1500-talet och i en järnplugg med en tupp som har tillhört en öltunna. Att få hålla ett stycke historia i sina händer som någon har använt i sin vardag så långt tillbaks i tiden är verkligen speciellt.
Vi grävde till öster om Mårtenstorget i resterna av det som troligen var ett värdshus på 1500-talet. Vi hittade massor med fin keramik – av typen rödgods som blev vanligt i Sverige under 1200-talet och som används än idag till bland annat blomkrukor.
Keramiken var glaserad i olika färger. Jag hade den stora förmånen att gräva fram örat från ett grönmålat krus – en riktigt stor keramikbit i sammanhanget. Vi hittade också mycket matrester i form av fiskben och skal från musslor och ägg.
Toppen-lunch
Igår vankades andra bullar än musslor, ägg och ölkrus. Restaurang VED frestade med lammlägg och örtrostad potatis, smörad rödvinssås, puré på eldad aubergine och rotfruktschips. Till detta valde jag ett glas Pinot Noir från Monterey i Kalifornien:
Noble Vines 667 Pinot Noir
Vinet var en sötsyrlig fruktbomb av jordgubb, björnbär, lingon och ljusa körsbär. Där fanns också den omisskännliga karaktären av läder och stall hos en Pinot Noir samt en viss pepprighet och lite ekfatskaraktär.
Vinet var medelhögt i syra och tanniner, komplext i doft och smak men också lättdrucket. Syran bröt av det feta och möra köttet. Purén på eldad aubergine gav en helt perfekt spegling av vinets mustiga och kryddiga ton av läder, stall och peppar. De söta och krispiga rotfruktschipsen kändes också helt rätt till den ljusa frukten som vinet bjöd på. Detta kan vara en av de godaste luncher som jag har ätit på mycket länge.
Johan drack ett glas rosé till ugnsbakad lax med räkor och kokt potatis. Han såg ut att njuta minst lika mycket som jag. Som pricken över i kom vi under 500-lappen för hela kalaset. Detta måste jag säga är mer än prisvärt.
Vi fortsatte besöket på Kulturen. Om ni vill uppleva Lunds historia så leta er fram till denna rika skatt av historia och kultur i Lundagård som inte ger dig ett utan flera museer – en samling bevarade hus från olika tidsepoker med flertalet temporära och permanenta utställningar om historia, konst och kultur. Smält sedan alla intryck över en god kaffe på det lilla mysiga kaféet.
Just nu pågår den fantastiska utställningen om den tidigare lite okända porträttfotografen Ida Ekelund som verkade i Lund under 1920- och 30-talet. Tusentals försvunna glasplåtar hittades gömda under ett golv varav 8000 kunde framkallas och digitaliseras till eftervärlden. Ida anses ha haft en speciell förmåga att knyta an med de hon fotograferade vilket ger liv och känsla åt bilderna. Detta håller jag verkligen med om när jag själv tittar på hennes bilder.
Passa på nu i påsk när Kulturen har öppet alla dagar kl. 10-16. På https://www.kulturen.com hittar ni allt ni behöver veta inför besöket.
Lundagård är verkligen Lunds hjärta, både geografiskt och kulturellt. Där hittar ni även domkyrkan, universitetsbyggnaden, AF-borgen (Akademiska Föreningen) och historiska museet. Strax intill domkyrkan ligger också Kungshuset från sena 1500-talet. Kika in på https://www.lundagard.se och titta på vad ni vill göra.
Påskbuffé
Långfredagen avslutades i Dalby med en härlig påskbuffé tillsammans med familjen. Där fanns såklart klassiker som gravad lax med hovmästarås, sill och ägg. Men lite småplock och charkuterier bjöds det också på och till min stora förtjusning en insalata caprese – en av mina riktigt stora favoriter från det italienska köket. Denna enkla men supergoda sallad består av skivad mozzarella och tomater, olivolja och färsk basilika. Rippla gärna över en god balsamvinäger som finish.
I glaset till detta hittades lite ljus bayersk lager och en alkoholfri IPA och därefter lite gott sydafrikanskt vitt:
Mulderbosch Chenin Blanc 2019 99 :-
Chenin Blanc har sitt ursprung i Frankrike men det är i Sydafrika som odlingen av denna druva är som störst. Den utgör 19 % av landets odlingsareal av 100 000 hektar och en dubbelt så stor odling som i Frankrike. Vinet var fruktigt och lent med inslag av päron, honungsmelon och citrus. En alldeles perfekt avslutning på långfredagen.
Nu skiner solen och det är snart dags för en härlig långpromenad.
Skärtorsdagen efter jobb inledde vi påskhelgen 2021 med en läskande, pärlande och söt riesling från vinregionen Pfalz i Tyskland producerad av företaget Lergenmüller.
Sankt Anna Riesling 2019 89 :-
Som brukligt var det först rieslingens typiska karaktär av petroleum och bränt gummi som hittade till min näsa. I doft och smak hittades även päron, citrus och tropisk frukt. Men det var den slående sötman och den härligt pärlande känslan på tungan som gjorde vinet unikt. I det pärlande mötet mellan syrlig och söt frukt fördes tankarna till ett läskande sommarbål.
Jag skulle säga att en lite sötare riesling gör sig utmärkt genom hela påskbuffén med dess kombination av friska, syrliga, söta och feta inslag. Rensa gommen från den feta laxen och västerbottenpajen med hjälp av vinets syra, låt vinets sötma samsas med hovmästarsås och sillinläggningar. Lägg till lite friskt grönt som även bjuder på en behaglig sötma. Mina favoriter är blancherad grön sparris, tunna skivor av fänkål i soppor och sallader eller lite nykokta rödbetor. Mums!
Lergenmüller själva tipsar baktill på flaskan att vinet kan drickas till diverse fiskrätter men också till efterrätten. Tänk er den klassiska påskbakelsen med en bit rulltårta, nyvispad grädde och en inlagd persikohalva. Den tror jag verkligen kan höjas med en söt riesling.
Tyska vinregioner
Pfalz är den näst största vinregionen i landet efter Rheinhessen. De tyska vinregionerna hittas lite neråt i landet mot väster där Tyskland möter Belgien och Luxemburg samt Frankrikes nordöstra hörn. Franken ligger lite mer inåt landet men nära de övriga regionerna. Vinregionerna utgörs av följande från norr till söder där jag även har lagt till de kändaste byarna i förekommande fall:
Ahr
Mosel
Rheingau – Johannisberg; Rüdesheim
Nahe – Schlossböckelheim
Rheinhessen – Nierstein
Franken
Pfalz – Forst; Deidesheim
Baden
Kloster Eberbach
Jag vill även passa på att slå ett slag för Kloster Eberbach från Rheingau som gör ett trevligt Kabinett på Riesling. Detta vin kan också passa fint genom hela festmåltiden nu till helgen. Vi fick prova vinet under en av vinprovningarna på vinkunskapen, det var ett av våra lärares favoritviner. De intygade att vinet gör sig mycket bra i kombination med gravad lax med hovmästarsås. Den söta hovmästarsåsen riskerar annars att ett torrt vitt upplevs som alldeles för surt.
Jag har skrivit lite om QmP-viner tidigare, Qualitätswein mit Prädikat. Kabinett är det första av dessa Prädikat och det som är minst sött. Kabinett-vinerna anses däremot vara de mest delikata Prädikatsvinerna med sin kombination av sötma och friska frukttoner av citrus och gröna äpplen. Kabinett görs dels i halvtorr lite sötare stil och dels i torr stil. De torra ligger på ca 12 vol. % alkohol medan de halvtorra ligger på endast 8-9 vol. %. Sötman hos de bästa vinerna får man fram genom att avstanna jäsningen vilket ger mer restsötma i vinet, alltså socker som inte jäser ut till alkohol. Denna metod ger en bättre balans mellan syra och sötma. En annan metod för att öka sötman i vinet är att lägga till så kallad Süßreserve vilket är en ofermenterad druvjuice. Detta är ovanligt för högkvalitativa viner och i vissa länder är metoden förbjuden helt eller delvis.
Vinodlingen i Tyskland
Här kan ni läsa vidare om vilka druvor som är vanliga Tyskland
Gröna druvor:
Riesling
Müller-Thurgau
Silvaner
Blå druvor:
Spätburgunder (Pinot Noir)
Dornfelder
Övriga gröna:
Grauburgunder/Ruländer (Pinot gris/Pinot Grigio)
Weißburgunder (Pinot Blanc)
Övriga blå:
Portugieser,
Trollinger
Schwartzriesling (Pinot Meunier)
På resande fot
I skrivande stund sitter vi på bussen till Skåne. Munskydd är på och det finns gott om avstånd till mina medresenärer. Bus 4 You har tänkt på vår säkerhet. Nu ser jag och Johan fram emot en härlig påskhelg tillsammans med familj och vänner.
Det vet jag inte. Men jag vet i alla fall att Monastrell (j) är det spanska namnet på den sydfranska druvan Mourvèdre. I lördags sa jag hej till Monastrell för första gången. Väl mött!
I glaset fanns detta ekologiska vin med 100 % Monastrell från vingården Bodegas Arráez som ligger i regionen Jumilla i sydöstra Spanien.
Vivir Sin Dormir Monastrell 2018 99 :-
Vivir Sin Dormir lät redan på namnet som ett vin för mig. Leva utan att sova är som Daniel i ett nötskal. Jag är helt omöjlig att komma ner i varv på kvällarna, det är då jag har som mest energi. Nattuggla har jag varit så länge jag kan minnas.
Vinet hade i alla fall en tydlig karaktär av mörk frukt som björnbär och mörka körsbär men med tydliga tanniner och hög syra. Det gick även att ana lite läder samt fatkaraktär som lockade fram toner av tobak och körsbärskärna.
Den lite högre alkoholhalten var dock framträdande i både doft och smak. Men efter lite luftning blev Mona mindre bitsk.
Monastrell är efter Garnacha (Grenache) den viktigaste blå druvan i Spanien. I södra Spanien gör man viner på druvan att drickas unga. Utöver Jumilla är den även vanlig i Valencia samt i Castilla-La Mancha som är landets till ytan största vinregion. I Frankrike odlas den också i de södra vinregionerna, bland annat som blandningar i viner från Rhônedalen där man drar nytta av druvans tanniner.
Nu för tiden har Monastrell också hittat till Nya världen, i synnerhet till Australien och Kalifornien. Där kallas druvan för Mataro efter den spanska staden Mataró från vilken druvan spreds till Frankrike under 1500- och 1600-talet.
Jag tackar ännu en gång André Dominé för matnyttig information i boken ”Vin” samt Munskänkarna genom deras informativa och lättbegripliga hemsida. Eller vänta, kallar man det kanske dricknyttigt?
Apropå druvans namn kan jag inte heller låta bli att tänka på Sonja Eriksson. Vem var hon? Det undrade min kära mor en gång när hon inte hörde att pappa sa Sony Ericsson…
Spanskans garzón är samma som i franskan (garçon). Det betyder pojke men det är också så man kallar till sig en manlig kypare.
Så här valde tre festsugna garzóns att umgås en lördagskväll i enlighet med Corona-restriktionerna.
Vi hängde hos vår gode vän Arne och lyssnade på sköna poptoner av Ollie Wride på livestreamad Youtube-konsert. Till detta drack vi följande uruguayanska vin på druvan albariño till några läckra sushibitar från Wasabi i Majorna.
Garzón Reserva Albariño 2020 139 :-
Digitala livespelningar är ju ett nödvändigt inslag i tider av Covid-19 när vi inte kan gå på riktiga konserter. Inget Way Out West blev det ifjol och nyss fick vi åter besked om nytt datum för Rammstein på Ullevi som inte blir av förrän juli 2022.
Men som jag längtar till konsertsommar nu. Alltifrån större spelningar på Ullevi och under Way Out West till små intima konserter på Oceanen och Pustervik – för att inte tala om sommarspelningarna på Liseberg där jag fortfarande ångrar att jag inte pallade mig ner för att se Kraftwerk 2019. Det ska också bli spännande att sondera terrängen av platser för spelningar runtomkring vårt nya hem i Eriksberg när detta tillåts igen.
Hursomhelst hade vi en helmysig lördagskväll med en härlig kombination av god mat och vin, musik, film och vänskap. Vinet var mjukt och fruktigt med inslag av päron och honungsmelon men även friska inslag av lime och mineral. Det fanns också en något rostad ton som passade extra bra till riset och till sesamfröna på makirullarna.
Druvan Albariño
Albariño förknippas annars mest med Galicien som utgör nordvästra hörnet av Spanien. Där låg vi i hamn i staden Vigo under en medelhavskryssning 2015 och passade då på att göra en utflykt till vingården Agro de Bazán några mil norr om staden.
Utöver druvans aromatiska fruktighet av päron, äpple och exotisk frukt så visar druvorna i Galicien ofta upp mycket mineraltoner och en tydlig sälta på grund av influenser från Atlanten. De viner vi provade på Agro de Bazán samt en annan galicisk variant som jag fick prova under vinkunskapen i höstas hade också tydlig sälta och mineral i smaken samt storslagen friskhet.
Vinlandet Uruguay
Nu var det dock ett Albariño från nya världen som vi fick stifta bekantskap med, från Maldonado i Uruguay. Detta område hittas i landets södra del vilken utgör merparten av landets vinodling. Vinet som vi drack hade flera likheter med de spanska varianterna trots att det kommer nya världen, med mycket terroir och nyanserade toner. Men detta har givetvis sina förklaringar.
Klimatet är även här påverkat av Atlanten samt av Falklandsströmmen från Antarktis. Odlingsklimatet betraktas därför som maritimt och jämförs också ofta med det som finns i Bordeaux. Det är också diverse franska druvsorter som dominerar odlingen, både sorter från Bordeaux och från Bourgogne. Däremot är det druvan Tannat från Madiran i sydvästra Frankrike som har blivit landets signum och detta med bättre resultat till och med.
Atlantklimatet har också medfört att medan Chile och Argentina med sina influenser från Stilla havet producerar fruktdrivna viner som är mer typiska för nya världen så levererar Uruguay viner som mer motsvarar europeisk stil.
Uruguay räknas till det fjärde viktigaste landet för vinproduktion i Sydamerika efter Chile, Argentina och Brasilien. Ändå står det mycket mindre skrivet om Uruguay än de tre förgående. Däremot har Uruguay en 200 år kortare vinhistoria som börjar först under 1800-talet med hjälp av baskiska nybyggare. Man har inte heller varit lika skyndsamma med att börja exportera till andra länder. Produktion och export har däremot fått en hjälp på traven under senare tid tack vare införande av ett nationellt vininstitut med kvalitetskontroller 1998 samt internationella samarbeten i Spanien och Frankrike.
En bägare av kunskap
Att dricka ett nytt vin bjuder på så mycket ny kunskap. När man börjar läsa vidare förstår man vinets karaktär så mycket bättre. Nu förstår jag till exempel bättre varför jag kunde dra så mycket paralleller till spanska viner av Albariño fastän jag befann mig i nya världen.
Om man vill lära sig mer om vinet eller vad man annars dricker så gör man klokt i att satsa på litteratur eller att kika in på olika hemsidor.
Till detta inlägg har jag ännu en gång varit hjälpt av boken ”Vin” från 2008 av André Dominé samt av den intressanta och inspirerande faktan på Systembolagets hemsida. Boken ”Vin” köpte jag på rea för flera år sedan för att ha som bordslektyr och skådebröd – en rejäl pjäs med jättefint omslag. Då trodde jag inte att jag skulle ha så här mycket nytta av den. Idag kan jag betrakta detta som ett av mina bästa bokköp någonsin.
Jag avslutar idag med ett motto som jag har lärt mig att verkligen tro på och anamma fullt ut den senaste tiden. Det kan låta som en kliché men Folkuniversitetet har så rätt när de säger att
Foto: Johan Alexed. Min älskling kan både fota och grädda våfflor ❤️
Våffeldagen kräver absolut en god champagne. För några år sedan provade vi denna variant från champagnehuset André Clouet på våffeldagen. Vi tyckte att det var bäst att se efter ifall den kombon fortfarande står sig. Här kan ni läsa recensionen samt lite mer fakta om min favoritdryck nr 1 – Champagne.
I glaset till våfflan
André Clouet Silver Brut Nature 369 :-
Drycken hade en härlig doft av bakverk, vanilj och mandelmassa som påminde om vaniljsnäckor – typ kanelsnäckor fast med vanilj och mandelmassa eller som jag brukar säga, ”riktiga mormorsbullar/farmorsbullar”. Ifjol fick vi äta de som en kompis mamma hade bakat och jag minns att jag åt liknande bullar hos min farmor och farfar när jag var liten. Det är som alltid underbart när dofter och smaker väcker så fina minnen. Där fanns även andra tydliga champagnedofter så som nougat och äpplen, i detta fall gula äpplen och i smaken fanns härlig sötsyrlig citrus, lite åt apelsinhållet. Bubblorna var fina och det var en snäll syra och milda mineraltoner.
Stod sig kombon ännu? Absolut. Champagnen satt som en smäck till Johans fantastiska belgiska våfflor. Härligt vardagsmys på tu man hand.
Jag vill även slå ett slag för den vanliga huschampagnen från André Clouet. Den tycker vi också mycket om, kanske allra mest för att vi delar ett så vackert minne även genom den. Med den vågade vi som nykära vägra internationella pizzadagen, a.k.a nyårsdagen, 2015. Vi avnjöt den till en annan av Johans specialare, hans enastående carbonara.
André Clouet Grande réserve 299 :-
Regionen Champagne
Champagnehuset André Clouet grundades 1741 och hittas i byn/kommunen Bouzy i Montagne de Reims.
Vinregionen Champagne ligger i området Champagne-Ardenne i norra Frankrike öster om Paris med Reims som den största staden. Den består i sin tur av fem subregioner för vinodling: Montagne de Reims; Côte des Blancs; Vallée de la Marne; Côte de Sézanne och Côtes des Bar.
Som ni kanske minns är det de tre druvorna Pinot Noir, Pinot Meunier och Chardonnay som utgör grunden i drycken champagne. I Montagne de Reims domineras odlingen av Pinot Noir.
I Champagne förekommer ett kyligt kontinentalklimat som är utmanande och omväxlande. Det finns inslag av moln och regn och vintrarna är kyliga men främst är det vårfrosten som anses vara en utmaning för vinodlingarna. Tack vare det svala klimatet hålls däremot också sockerhalten i druvmusten fortsatt låg även under de varmaste åren. Det är detta som gör att området anses vara idealiskt för mousserande viner.
Champagne har endast en appellation/ursprungsbeteckning – Champagne Appellation Controllée. Jämför med hur det ser ut i t.ex. Bourgogne som jag har skrivit en del om tidigare. Där kan specifika vingårdar ha egna ursprungsbeteckningar – t.ex. vingården Romanée Conti i Côte d’Or, Bourgogne. Där produceras vad som har blivit känt som världens dyraste vin under den egna ursprungsbeteckningen Appellation Romanée Conti Controllée.
Precis som i Bordeaux och i Bourgogne finns det också klassning av status på odlingsområdena i form av Prémier Cru och Grand Cru. Detta skiljer sig lite på samma vis i Champagne genom att det är hela byar som får klassningen och inte specifika vingårdar.
Olika typer av champagne
Champagne produceras bara i sällsynta fall som specifika årgångar, det vanliga är att man blandar viner som kan ha olika årgångar och växtplatser. Varje champagnehus har en huschampagne som ska kunna smaka exakt samma varje år och för att lyckas med detta blandar man viner för att få till rätt smak. Därför måste man lägga undan reserver till senare år och detta gör i sin tur att man bara har råd att göra specifika årgångsviner under de år som ger de allra bästa skördarna. Behovet av att blanda viner gör att det blir mer sällsynt att ange årgång och klassning av växtplats på flaskan.
En av de allra mest kända och exklusiva champagnerna i stilen vintage/årgång är Dom Pérignon som produceras av champagnehuset Moët & Chandon. Den är uppkallad efter dominikanermunken Dom Pérignon som anses vara champagnemetodens grundare. Det var genom honom som flaskjäsningen och den förstärkta glasflaskan tillkom. Innan dess under 1600-talet gjordes främst stilla viner i Champagne med viss popularitet i England. Ett annat bidrag till utvecklingen kom på 1800-talet när källarmästaren på champagnehuset Veuve Clicqout (Gula änkan) uppfann träställningen pupitre som ännu idag används till hjälp för att skaka ner jästfällningen mot flaskhalsen. Hos Veuve Clicqout hittar vi idag La Grande Dame som unik årgång vissa år.
Champagne tillverkas även i roséstil samt i olika söthetsgrader med allt ifrån extra brut/brut nature/brut zéro som är helt utan tillsatt socker till halvtorr demi-sec och vin doux som är allra sötast med mer än 50 g socker per liter. En champagne som består enbart av Chardonnay kallas Blanc de Blancs och är det enbart blå druvor kallas den för Blanc de noirs. Det finns också en stil som kallas crémant som har mindre kolsyra och bubblor och är mer liknande ett stilla vin. Detta kan förvirra lite eftersom mousserande viner som görs på samma metod som i Champagne fast i andra franska vinregioner också kallas för crémant.
Stilla viner från Champagne
Champagne har ju framför allt blivit synonymt med drycken och tillverkningsmetoden Champagne kring vilket man har byggt upp ett mycket starkt varumärke och ett noga kontrollerat regelverk. Detta har medfört att de stilla vinerna i regionen har kommit lite i skymundan. Dessa produceras under namnet Coteaux Champenois som vita, röda och roséviner. De stilla vinerna används däremot främst som reserv till champagne under sämre år. André Dominé beskriver dessa viner med avseende på klimatet som inte särskilt kraftiga och uttrycksfulla men att de under bra år kan bli intressanta och fruktiga med bra syra. Han lyfter specifikt fram de stilla röda vinerna på Pinot Noir från byarna Bouzy och grannbyn Ambonnay samt från byarna Aÿ och Cumières vid floden La Marne som flyter genom Champagne. Dessa viner bör enligt André drickas kalla till olika fiskrätter.
Spännande. Provar vi detta nästa gång kanske? Ja det vet man aldrig.
Det har gått några månader nu från att bloggen såg dagens ljus. Det börjar bli dags att presentera sig, så att ni vet vem som gömmer sig bakom dessa rader. Här kan ni ta del av vem jag är och vad som fick mig att välja skrivandet genom en vinblogg. Jag delar också med mig lite tankar om personlig utveckling.
Vi kan börja med något så enkelt men ändå så klurigt som ett namn. Karl kan man tro ifall man följer mig på Instagram under alias.karl – men icke. Karl är mitt andranamn men det står som förstanamn offentligt. Så utomlands blir det alltid Karl. Men det är lugnt, Karl är lika fint som Daniel. Daniel är namnet.
Men de flesta läsare vet nog att jag bor i Göteborg. Jag hittade hit från Lund våren 2015 tack vare Johan, mannen i mitt liv. Då var jag nyss hemkommen från en utbytestermin i Durban, Sydafrika och skulle avsluta en master i personalfrågor.
HR-karriären blev det mindre av än jag trodde. När jag inte skriver om vin jobbar jag med ärenderegistrering i en kommun. Vi får se vart det bär av nästa gång, man vet aldrig. Jag har nämligen varit mycket av en sökare efter vem jag är och vad jag vill göra. Åren efter gymnasiet var lite upp och ner, högt och lågt – många flyttar och relationer, mycket plugg och olika jobb och hobbys. Men jag har även många fina minnen från Dalby där jag växte upp och från studentåren i Lund. Såklart också från månaderna i Sydafrika som gav mig omvälvande livsperspektiv på många sätt.
Något senare i Göteborg fortsatte olika jobb och hobbys att avlösa varandra utan att jag hittade rätt. Fast skillnaden märker jag nu när tillvaron kristalliserar sig och går ner i tempo. Nu hinner jag känna efter vad jag vill göra och stressar inte med att hitta detta. Vinkunskapen i höstas blev på många sätt en avgörande pusselbit. Den band ihop mina intressen i ett meningsfullt sammanhang. Jag har många intressen men jag har inte kommit igång riktigt med något tidigare då jag har känt att jag har saknat ett syfte. Mitt intresse för skrivande har ihop med vinintresset bidragit till att jag skapade bloggen. På detta sätt har jag fått en plattform för mitt skrivande med ett område som jag kan uppskatta och relatera till.
Jag gillar också teckning och måleri men jag är lite otålig och vill få gjort saker snabbt. Då är det smidigare att skriva några rader på paddan eller knäppa några bilder i mobilen eller kameran. Och man måste ju inte heller göra saker så värst komplicerade. Förut har jag annars lagt mycket prestige i saker och jämfört mig med andra istället för att hitta min egen röst. Det är så onödigt – för ingen är som jag och jag kommer heller aldrig att bli som någon annan. Det är när man tänker så som man verkligen utvecklas tror jag. Och man får inte heller glömma bort att lyssna på goda omdömen från nära och kära eller andra bekanta. De ser ofta vad man faktiskt är bra på. Just detta har jag varit dålig på vilket kan bero på att jag är lite envis. Jag kan lätt bli låst i mitt mindset när jag har bestämt mig för något. Då har jag inte alltid sett den bra och fina input som jag får från mina närmsta. Men ni ska veta att den betyder mycket. Ni är de bästa.
Vid snart 33 års ålder är jag tacksam att jag har kommit ut på andra sidan av de trevande 20+åren med dessa insikter. De har tagit mig närmre att kunna upptäcka vem jag själv är. Som avslutning vill jag dela med mig ett stycke poesi som också har varit en ledstjärna i att stärka min självkänsla och landa i mig själv. Från ”Hypnos för människoharar” av Werner Aspenström, diktsamlingen ”Inre” från 1969:
”Var inte rädd för de tongivande. Följ tonen som tonar för dig.”
Nu i dagarna sjöng också vinkylen på sista versen. En trogen följeslagare under många år blev vår minst sagt vitala köksreda från familjeföretaget Dorre Home AB i Borlänge https://dorre.se
Men i detta tråkiga är det såklart roligt att äntligen uppgradera sig till en modell större. I takt med att intresset och kunskapen för vin växer så blir det så även med kvantiteterna som köps hem. Man vill gärna som tidigare nämnts ha några flaskor av samma vin och se vad lagringen hittar på med vinet under åren. Riktigt spännande och roligt nörderi, eller hur? Jag säger bara en sak:
Nerds have more fun 🤓
Och så får jag ju tillfälle att skriva igen, om vinkylar. When life gives you lemons, make limoncello 🤌🇮🇹
Vinkylen vi hade tills nu höll ut länge, hela 15 år. Först de senaste tre åren började kylen kämpa med att komma ner i temperatur. Kan man hitta en ny kyl därigenom så vore inte detta så illa tänker jag.
Men bäst att fråga nätverket
Jag får villigt erkänna att jag är dåligt insatt på området. Då är det jättebra att vara med i ett sällskap som Munskänkarna. Där kan man tipsa och ställa bra frågor och lära av varandra, vinvänner emellan. Dessutom erbjuder medlemskapet i Munskänkarna just nu 15 % rabatt på https://vinkylen.se – kan det bli mer lägligt eller?
Jag slängde ut en fråga i Facebook-gruppen för att se vilka vi(n)sdomsord jag kunde få genom nätverket av munskänkar.
Lagringshorisont
Vi köper främst viner att konsumera relativt direkt men jag har börjat fundera på en kyl som passar för några års lagring, ca fem åtminstone. Många ansåg att med det behovet så behövs ingen vinkyl. En annan munskänk menade att då är en vanlig serveringskyl som på restaurang ett bra alternativ.
På Elgiganten läser jag vidare att för längre lagring bör kylen ha endast en temperaturzon – viner bör ha en konstant temperatur för optimal lagring utöver skydd mot solljus, vibration och lukt. Kylar avsedda för servering bör istället ha två – en för röda viner och en för vita viner:
Vi har väl resonerat som så att då köper vi en kyl med bara en temperaturzon så att den passar också för lagring. Den vanliga kylen duger alltid att preppa med en Chablis eller en god champagne för extra kylning till kvällen.
Utrymme
Ett mycket tänkvärt tips och kanske lite uppenbart är att tänka som med ett växthus – eller vilken annan förvaring som helst tänker jag. Planera för ett större antal flaskor än vad du först har tänkt.
I detta sammanhang nämndes även avståndet mellan backar/hyllor samt om möjligt utdragbara hyllor – detta för att få plats för större flaskor samt mousserande viner – mousserande viner måste ju buteljeras i flaskor av massivare glas för att klara trycket i flaskan. Idag får vi plats med ca 30 flaskor och vi vill gå upp till ungefär det dubbla. Och möjligheter till större utrymmen blir definitivt avgörande – detta hushåll består av två helt hopplösa champagne lovers.
Olika märken
Från dessa olika märken har andra munskänkar köpt sina vinkylar. De tänker jag också kasta ett öga på.
Climadiff
Vintec Noir
Electrolux
mQuvée
Artevino
Min bättre hälft har dessutom haft siktet inställt ett tag på en variant från Climadiff som rymmer 52 flaskor – Climadiff CLS52. Den tål absolut att funderas på.
Lagra mörkt och svalt
Detta tips fick jag från en av de munskänkar som ansåg att jag borde investera på vinet hellre än på en kyl. Detta är i och för sig inget dumt inspel även om det ena inte utesluter det andra. Men då frågade jag vidare om andra lagringstips och fick det uppenbara svaret att som med alla drycker är ett mörkt och svalt utrymme mest optimalt. Detta fick mig direkt att minnas hur kreativt jag löste det för mig när jag bodde i Kålltorp ifjol. Det var ett gammalt landshövdingehus anno 1939 med ett helmysigt gammalt skafferi med kalldrag. När jag såg skafferiet tänkte jag direkt vin och så blev det. Jag maxade luftintaget och helgade en hylla åt mina ädla drycker. Med hjälp av en papperssamlare fick jag också till ett vinställ.
Kreativ lösning men hyllan ekar oförskämt tom på bilden – Hur tänkte jag där? 🤔
Koka pasta i resterna av rödvin lär bli det närmsta vi någonsin kommer att vaska en flaska vin. Men inte heller är det sista gången vi provar denna fenomenala anrättning. Ett komplement till pastavattnet blev en värdig andra chans för fredagens tråkvin. Och till festen bjöd vi in denna mustiga italienare:
Maten
Spaghettin fick en härlig violett nyans och en lite syrlig touch från vinet. Till den serverades örtsmör, karamelliserad lök och smörstekta champinjoner med timjan och massor av vitlök. Ovan på detta rev vi oss varsin rejäl hög med parmesan.
Med handen på hjärtat, finns det något överhuvudtaget som kan gå fel här?
Nej, precis.
När svampsäsongen drar igång igen så vet jag vad jag ska plocka till.
Inspirationen
Inspiration och recept kommer från boken ”Mat och vin” av Anette Rosvall. Anette har ett fantastiskt uppmuntrande sätt att skriva på i sin bok. Man blir jätteglad och full av inspiration och entusiasm. Jag hittade också en hel del bra inspiration i boken till mitt arbete om Tempranillo under vinkunskapen i höstas.
Aldrig tidigare har jag läst i en kokbok med ett genuint leende på läpparna. Så roligt. All cred till dig Anette för att locka fram en så bra känsla ur en kokbok.
Vinet
Till pastan drack vi denna italienska blend med fem olika italienska toppdruvor:
Innan jag går vidare med lite fakta om vinet och de olika druvorna så låt mig dela med mig känslan av festen i min mun:
Detta vin var en saftig, syltig och fyllig fruktbomb i både näsa och mun – fullproppad med mörk solmogen frukt som bigarråer, mörka plommon och saft på svarta vinbär. Toner av vanilj och choklad fanns där också som lockade fram doft av chokladglass och nybakad brownie. Man kunde även ana litegrann marsipan. Vinet var inte allt för strävt och det var både fylligt, runt och mustigt. Det blir spännande att se igen hur vinet har utvecklats om några år, ifall resten av tanninerna kanske har lagt sig. Enda minus som jag kan komma på med vinet är att det doftade något spritigt.
I förra inlägget berättade jag att det var just de söta tonerna som vi inte tyckte så mycket om med fredagens vin. Men här fanns en helt annan sötma som passade oss mycket bättre i smaken. De söta frukttonerna i vinet matchade också extra bra med den karamelliserad löken. Och den rejäla dosen med smör rundade av maten så att den speglade vinets fylliga och runda karaktär. Jag kan inte säga annat om söndagskvällen än följande:
Bonissimo!
Något för den nyfikne
Lite mer fakta om vinet och druvorna kommer här. Till min hjälp har jag haft mina böcker från WSET (Wine & Spirit Education Trust) – världsledande inom utbildning på vin och sprit – samt från den tyske vinkännaren André Dominé.
Vinet Edizione Cinque Autoctoni produceras hos vingården Farnese i regionen Abruzzo vid mellersta östkusten av Italien. Vinets namn bygger på sammansättningen av fem druvor i vinet som kommer dels från hemregionen och dels från Puglia i söder strax ovanför stövelklacken, det italienska Apulien.
Montepulciano, 33 %: Just Abruzzo är känt för den här druvan som är mörk i färgen och rik på tanniner. Här produceras viner med ursprungsbeteckningen Montepulciano d’Abruzzo DOC. Däremot i detta fall med flera olika druvor i vinet från två helt skilda regioner i landet så finns där ingen ursprungsbeteckning att tillämpa.
Primitivo, 30 %: Puglia som är den andra vinregionen som finns representerad i vinet odlar mycket av druvan Primitivo som trivs i varma klimat. Denna druva går även under namnet Zinfandel som har kommit att bli ett signum för viner från Kalifornien. På 1990-talet gjordes DNA-analyser som konstaterade att dessa två var samma druva. Senare analyser har också visat att de båda härstammar från en kroatisk druva vid namn Crljeknak kastelanski:
Sangiovese, 25 %: Italiens mest odlade blå druva samt en av de bästa om man ska tro Dominé. Den är grunden i toskanska toppviner så som Chianti och Brunello.
Malvasia Nera, 5 %: I distriktet Lazio öster om Rom odlas denna druva samt druvan Trebbiano. Båda är medelfylliga och medelhög till hög i syran. Vinerna blir friska med citrustoner samt arom av apelsinblomma i Malvasias fall.
Negroamaro: Den mest odlade druvan på klacken – Apulien. Namnet betyder ”Svart bitter” och antyder på det tjocka skalet som ger vinerna en mörk, nästan svart färg och karaktär av mörka frukter, kryddor och lakrits:
Är man åpen och sugen så åker hela förseglingen med 😉
Vi har en filosofi hemma – Köp alltid eller helst ett par eller tre flaskor åtminstone av samma vin. Fördelarna är många.
Om jag till exempel ska ge bort ett vin så försöker jag alltid att hitta ett vin som jag tror att jag själv skulle tycka om och då köper jag även en flaska eller två till mig själv. Eller också ifall man köper bara till sig själv – tycker man om vinet så finns det en eller några flaskor kvar till senare. Man kanske vill lagra vinet några år och se hur det utvecklar sig efter lite mognad. Eller så vill man prova vinet till olika maträtter och i olika sammanhang.
Men om man däremot inte tycker om vinet som man har köpt så kan man ju alltid ge bort den andra flaskan. Självklart inte om vinet är direkt äckligt och av låg kvalitet men ifall man bara inte klickade med vinet. Nu i fredags hände just detta. Varken jag eller min bättre hälft klickade med vinet som vi drack till maten och vi bangade inte ens att spotta i glaset – detta händer i princip aldrig ska tilläggas. Jag är långt ifrån den kräsna typen. Men jag skulle inte säga att vinet var dåligt – det var bara inte vi. Fast tack och lov tycker vi alla olika. Så den andra flaskan kan absolut bli en trevlig present. Resterna av gårkvällens flaska ligger i en burk i kylen så på söndag blir det spännande att prova vinkokt spaghetti med goda tillbehör. Receptet har jag hittat i boken ”Mat och vin” där matkreatören och sommelieren Anette Rosvall guidar oss genom konsten att kombinera de båda. Att använda resterna av vinet i maten är toppen ifall man inte tyckte om det i glaset.
Men tack och lov bjöd fredagskvällen inte bara på tråkvin utan även lite godsaker. Dessa viner provade vi:
Födelsedags-AW
Vi började kvällen med att fira en god vän som fyllde år med lite AW på Zoom – Jätteroligt upplägg med småsnack och På Spåret-quiz i olika lag där vi skulle lista ut städer som de har besökt. Medan våra vänner bubblade i en klassisk Moët & Chandon så firade vi två quiz-segerns sötma med en ny Chablis:
Bouchard Aîné & Fils Chablis 2019 149:-
Mycket frisk Chablis som jag först uppfattade som lite jästig i doften men som sedan bjöd på massor av sötsyrlig lime och päron i både doft och smak samt friska mineraltoner. Lite vanilj och honungsmelon fanns där också och lite rostade toner som av bröd och ris som har bränt fast i en kastrull – en lustig doft som jag ofta hittar i vita viner från Frankrike.
Fredagsmys
Till det klassiska fredagsmyset med ribs och pommes ville vi gå utanför boxen och prova ett nytt vin. Så vi valde ett Sydafrikanskt rött:
Silverboom – Coastal Region Shiraz – Merlot Special Reserve 2019 98 :-
Vinet var alltså inte vår kopp te. Det var för sött i stilen och lite för mycket toner av russin och övermogen frukt.
Däremot var vinet väldigt lent med mjuka tanniner och mycket komplext och spännande i doft och smak även om det inte föll oss i smaken. Till att börja var fruktigheten slående med doft och smak av björnbär, svart vinbär, söta körsbär, övermogna jordgubbar och torkad frukt. Det fanns också toner av läder, tobak och lakrits samt en spännande touch av mentol över detta.
Den andra flaska kan vi absolut ge bort med gott samvete. Vi måste bara lista ut vem som kan tänkas gilla den.
Till TV-soffan
I soffan efter maten testade vi ett mycket trevligt och annorlunda rosé från Italien:
Origine Vino Naturale Rosato 2019 119 :-
Det som jag gillade mycket med detta vin var den spännande mixen av toner som påminde om vita viner och toner som påminde röda viner.
Det fanns både mörka frukttoner av körsbär och svart vinbär och friska toner av citrus. Vinet bjöd även på en behaglig sötma som lockade fram en underbar doft av skumbanan.
Resterna av detta vin njuter vi av ikväll när vi lagar oss en god risotto. Och jag gläds lite extra åt att det finns en flaska till av denna:
Denna blogg är en personlig och kreativ studie i livsnjuteriets magiska värld – som den betraktas av en enkel men tankfull skånepåg som hoppade av gåsen Akka i farten norrut och landade i Göteborg.
Det blir mest vin och vinkunskap, en stor passion- hence the name. Men utlovas kan även bland annat resor stora som små, restaurangbesök och diverse hemmapyssel.
Olympus-kameran och mannen i mitt liv finns alltid vid min sida för att ge stunderna evigt liv och dubbel glädje.
Jag hoppas att du klickar dig vidare härifrån med kunskap och inspiration till livets njutningsfulla ögonblick.
