Jobbet får någon lyckligt lottad, 21+ med arbetstillstånd i USA och styrkan att lyfta 20 kilo. Denne lycklige hen har per video övertygat The Murphy-Goode att hen är rätt och redo att promota företaget och någon som tar livet slurk efter slurk.
Tack säger jag till bästa svägerskan som tipsade rätt man (alltså mig) till det ultimata drömjobbet genom följande länk:
Fyra x Stoneleigh och nudelwok på yakiniku och shiitake 👌
Onsdags kväll höll Vinkompassen en livestreamad provning med ett urval viner från vingården Stoneleigh i Marlborough, Nya Zeeland. Deras viner har blivit mycket populära, speciellt på den svenska marknaden.
Daniella var med oss från Vinkompassen och på gården var vinmakaren Jamie Marfell uppe med tuppen 05:30 lokal tid och redo att guida oss genom vinerna:
Sauvignon Blanc, 2020 109 :- nr 6311
Wild Valley Sauvignon Blanc, 2019 129 :- nr 2529
Riesling, 2020 99 :- nr 6498
Latitude Chardonnay, 2019 129 :- nr 6360
Pinot Noir, 2017 121 :- nr 16394
Provningen 👄👃
Deras vildjästa Wild Valley Sauvignon Blanc är ett av våra favoritviner. Det var roligt att få prova just detta vin med guidning och presentation av Daniella och Jamie. Tyvärr fick vi aldrig tag på deras Pinot Noir i Göteborg och vi var lite sent ute att beställa hit den. Jag, Johan och Tobbe fick hålla till godo med de fyra vita.
De båda vinerna på Sauvignon Blanc var friska, fruktiga och pärlande med inslag av krusbär, fläder och rabarber, syrliga äpplen och lime samt mineral och örter.
Rieslingen var också härligt pärlande och mycket klassisk med doft av petroleum och inslag av päron, honungsmelon och citrus. Men den överraskade också med en otroligt närvarande, dominant och långlivad smak av torkad oregano.
Som final stack Latitude Chardonnay ut från mängden i att vara så mycket ekad Chardonnay som bara går. I doften fanns massor med inslag av smör och smörpopcorn, vanilj, smörkola och dill. Även i detta vin fanns inslag av citrus och mineral men vinet var mycket rundare och lenare och inte alls lika pärlande som de förra vinerna. Detta var helt enkelt the odd one out för kvällen som Tobbe så finurligt sammanfattade vinet.
Maten 🥘
Till vinerna serverades en sötstark nudelwok med yakinikumarinerad lövbiff, shiitakesvamp och grovhackad purjolök. Yakiniku betyder stekt/grillat kött på japanska men på engelska kallas rätten för Korean barbecue. Rätten ingår i både det japanska och koreanska köket.
Yakiniku är en stående paradrätt när jag vill bjuda på mat. Jag brukar göra den på fint strimlad lövbiff och serverar den då som nudelwok eller till kokt ris. Jag börjar marinera redan kvällen innan så köttet blir riktigt smakrikt. Recept på marinaden har jag från en gammal chef. Den består av japansk soja, riven ingefära, pressad vitlök, sesamfrön, socker och hackad purjolök. Några matskedar mirin ska också med – detta risvin spelar en central roll som smaksättare i japansk mat. Ni hittar mirin på asienhyllan i de flesta matbutiker.
Till maten igår spetsade jag marinaden lite extra med att hacka ner en röd peppar. Svampen och det gröna på purjolöken tillsatte jag först i wokpannan och fräste på hög värme innan jag började woka kött och nudlar.
Jag har länge funderat på att använda marinaden även till fisk. Grillade filéer av tonfisk eller svärdfisk borde passa perfekt. Jag får testa i sommar.
Nu måste jag sluta skriva om mat och dryck för det börjar göra mig galet hungrig. Men det är väl i och för sig tanken här – att man ska bli sugen och inspirerad till hur man kan att äta och dricka gott.
Spanskt i glaset, italienskt på tallriken. Söndagskvällen blev tillfälle att prova ett nytt galiciskt vitt till en krämig risotto med ugnsrostad butternutpumpa.
Maten 🇮🇹
Till risotto, en av italiens nationalrätter, fräses rundkornigt italienskt ris i olivolja och vin. Därefter rör man ner grönsaksbuljong i omgångar och slutligen riven parmesan. Ja, detta är annat än den så kallade ”risotton” man gjorde på hemkunskapen – stekt ris med köttfärs och gröna ärtor. Jag hoppas att de numera lär ut riktig risotto i skolan eller åtminstone inte lurar barnen om vad risotto är.
Hemma är det Johan som har förädlat konsten att göra en riktigt god risotto. Den lilla finessen han har är att byta ut parmesanen mot västerbottenost. En klassisk variant som vi ofta kör på och som finns på de flesta italienska restauranger är risotto ai funghi, svamprisotto. I somras hittade jag och mamma snöbollschampinjoner till detta ändamål. Denna svamp hittas enkelt bland annat längs cykelstigar i bostadsområden. Men ät med måtta då de kan innehålla höga halter kadmium som är en tungmetall. Studera också alltid svampar noga för att inte förväxla med giftig svamp. Små champinjoner kan förväxlas med vit flugsvamp som är dödligt giftig – tänk på att flugsvamp har vita lameller/skivor under hatten medan champinjoner har bruna. Brukar ni plocka svamp så föreslår jag att ni laddar ner Svampguiden till mobilen så slipper ni tänka på att få med en svampbok ut på promenaden:
Vinet kommer Monterrei i Galicien utanför staden Vérin som har en maskerad med utklädda så kallade Cigarróns i flinande masker och bjällror – därav namnet:
Terras do Cigarrón Godello 2019 99 :- nr 2346
I början doftade vinet mycket päron och vanilj men efter ett tag kom exotisk frukt och honungsmelon fram. I smaken hittade jag gröna äpplen, citron och apelsinskal men även mineraltoner och som brukligt den galiciska sältan.
Vinets kombination av sötma och syra passade bra för att spegla den söta pumpan och samtidigt bryta av den krämiga och feta risotton med mycket av både smör, olja och ost. Sältan i vinet speglade också den lagrade smakrika osten. Vi använde även samma vin i matlagningen.
Druvan heter Godello och är i likhet med Chardonnay ganska neutral i smaken. Detta gör att jordmånen/terroiren kan bli mer framträdande i vinet istället för fruktaromen:
Under tisdagen fortsatte matmekkat med pizzalunch och på kvällen bjöds vi bort att mumsa på en härlig porchetta med ugnsrostade rotfrukter. Till detta dracks denna röda blend på Nebbiolo, Barbera och Dolcetto från dolomiterna. Dolomiterna är en del av de italienska alperna i nordöstra Italien nära Österrike:
Cantina d’Isera Teroldego Vigneti delle Dolomiti 99 :- nr 2343
Vinet var syrligt men milt i smaken och bara lätt strävt. Tonerna var blommiga och syrligt fruktiga med inslag av syrliga blåbär och ljusa körsbär.
Doften uppfattade jag först som något vått och fuktigt men också blommigt och med små inslag av choklad och mandel. Fast det doftade också som något bekant som jag inte kunde sätta fingret på. Efter ett tag blev det dock jättetydligt för mig att jag kände doften av bananbröd. Det är så retligt när man bokstavligen har det på tungan/näsan men ändå inte kan sätta det. Annars har jag allra svårast att bedöma mängden fyllighet när jag provar ett vin.
Till efterrätt serverades en syrlig blåbärspaj med vispgrädde som passade perfekt till de milda och syrliga frukttonerna i vinet.
I skrivande stund taggar vi för asiatisk onsdagskväll där en kryddig och söt yakiniku ska kombineras med livestreamad vinprovning av viner från Stoneleigh i samarbete med Vinkompassen. Mer om detta snart i Livet på en ranka.
Igår till ribs och pommes provade vi flaskan med Pinot Noir som var allra först ut i bloggen:
François Martenot, Cuvée Prestige Pinot Noir 2018 129 :- nr. 5361
Vid första provningen tyckte jag att vinet var lite tunt och tråkigt. Men nu börjar det tilltala mig mer. Det är ändå en helt okej burgundisk Pinot Noir som ger det man kan förvänta sig. Vi luftade också vinet ordentligt innan maten och det hjälper ju såklart till att få fram alla aromer och smaker. Men det är absolut ett lätt vin och helst ska det nog njutas lite svalare till fisk och skaldjur, en sallad eller annan lättare mat.
Vinet var också helt okej efteråt till TV och ostbågar. Detta är kvällarna som vi alla behöver unna oss ibland. Eller har jag fel?
Stoppa näsan i en syltburk 😍
Fast jag är ju också ett fan av rang när vi snackar Pinot Noir. Det allra bästa är den komplexa blandningen av frukt – solmogen söt men också syrlig frukt av både ljus och mörk sort. Ett hopkok av lingon, hallon, jordgubbar och björnbär, ibland även lite apelsin. Detta följs av den mogna och aromatiska tonen av läder. Ibland letar sig också jordiga toner in samt lite peppar. Men det är i kombination med den framträdande vaniljen som den riktiga magin uppstår. Då blir frukten alldeles oslagbar. Varje gång jag doftar på ett glas Pinot Noir är det som att stoppa näsan i en burk med björnbärssylt eller drottningsylt. Det är lika underbart varje gång!
Pinot Noir är också en druva som passar till många olika maträtter. Vinet måste inte bara serveras kylt till rätterna ovan. Lite varmare blir det också perfekt till fläsk eller fet fågel. Till anka med apelsinsås snackar vi plötsligt en tidlös klassiker.
Näst på tur vill jag prova varianterna från Tyskland, Österrike och Schweiz där druvan kallas Blauburgunder i Österrike och Schweiz och Spätburgunder i Tyskland. Namnen beror dels på druvans ursprung från Bourgogne och dels på att den mognar sent (spät).
Munskänken som jag pratade med häromkvällen om kursen i vinkunskap berättade att dessa viner blir ännu lite stramare på grund av det svalare klimatet. I Tyskland får de en lite annan bärighet, t.ex. svart vinbär, och inte heller samma jordiga ton som i Bourgogne. Det återstår att se vad jag själv kan hitta.
Dessa varianter ska jag hålla utkik efter vid nästa tur till bolaget men även Wild Valley Pinot Noir från Stoneleigh, Nya Zeeland. Stoneleigh’s viner i Wild Valley-serien är vildjästa. Deras Wild Valley Sauvignon Blanc är ett av våra favoritviner och det vore jättespännande att se om vildjäsningen blir lika bra med Pinot Noir.
Digital provning 👩💻👨💻
Vinkompassen https://app.vinkompassen.se har en livestreamad provning med just Stoneleigh och deras vinmakare Jamie Marfell på onsdag kväll halv åtta. Den ser vi mycket fram emot att delta på och att äta något gott som passar till vinerna.
Om den provningen kan ni läsa i bloggen senare i veckan. Näst ut är söndagkvällens kombination av spanskt vitt och risotto på rostad butternut.
Våren 2021 är på riktigt här nu. Det myllrar ute av alla som vill fira den och njuta av solen och den annalkande värmen. Som ett trollslag varje vår är det när alla vaknar upp från sin törnrosasömn. Vi är så förutsägbara!
Efter jobb igår hade vårsolen gjort även oss rejält AW-sugna. Så vi begav oss till Plankan som också är lite av en förlängning av vårt vardagsrum, inte minst under lunch när man jobbar hemma – Fullt. Vi traskade vidare upp till Mariaplan:
Paradiset (f.d. Da Marco) – Fullt; Enoteca Maglia; Fullt; Näst då?! – Fullt… – osv. Vi var inte ensamma om att bli AW-sugna i vårsolen kan man säga.
Men i skuggan av solen på kafé Matería fanns knappt en kotte och även där var det behagligt att sitta ute i lätt skinnjacka. De som var där innan hade stuckit så fort solen försvann berättade kafébiträdet – reverse vampires liksom, sooool… 🧛♂️🧛♀️ Men tur för oss!
Strax mötte bästa Linda upp oss och vi delade en flaska av kaféets rosé på tre, ett ekologiskt sicilianskt lantvin:
Vinet hade en härligt laxrosa färg, frisk mineral och syrliga toner av gröna äpplen och citrus. Där fanns också en tydlig beska i vinet som påminde om zest av citron och apelsin samt gröna toner av färska, bittra örter. I en flaska av detta vin trängs druvorna tre vid namn Shiraz/Syrah, Sangiovese och Nerello Mascalese. Vivino, där jag rankar viner som jag har provat, har följande att berätta om de två förstnämnda:
Shiraz/Syrah kallas Syrah i Frankrike där druvan har sitt ursprung, i Rhônedalen, medan den i Australien kallas för Shiraz – idag odlas den däremot i de flesta vinländer. Den har medelhög syra men mycket kropp samt mycket färg och tanniner och går i toner av svartpeppar, plommon och mörk choklad. Kryddigheten når fram när druvan odlas svalt. Sangiovese som härstammar från Toscana är en av italiens mest berömda druvor. Den ligger runt medel i både syra och kropp och går i toner av körsbär, plommon och jordgubbar samt örter och en touch av tomat. Däremot uppstår druvan i många olika kloner vilket gör att vinerna kan variera i stil och kvalitet. Ett bra vin på Sangiovese ska vara komplext i smaken med jordiga toner, mycket körsbärs och en snäll touch av tomat.
Det är verkligen roligt med Vivino att samtidigt som man kan scanna in och recensera viner i appen så kan man också lära sig otroligt mycket om vinerna. Det finns massor med fakta om både druvor, regioner och vinstilar samt om producenterna.
Tredje gången gillt
I förrgår ansökte jag även på nytt till Vinkunskap 2 på Göteborgs universitet. Detta är min tredje ansökan till kursen. De två förra tillfällena ställdes in på grund av Corona.
En munskänk som har gått kursen berättade om resan som de gjorde då. De var i Tyskland och besökte Ahr, Mosel och Rheinhessen. Nu är jag ännu mer taggad att gå kursen och kanske få resa iväg.
Jag hoppas verkligen att restriktionerna lättar innan kursen i december/januari. Det måste inte bli att vi reser iväg, man ska inte hoppas på för mycket. Får jag bara läsa kursen nu efter alla om och men så är jag mer än nöjd. Hoppas!
Efter min fantastiska upplevelse av Vinkunskap 1 är jag fast besluten att fortsätta läsa vinkunskap. GU har 45 poäng på grundnivå som jag siktar på att plocka, bland annat en kurs om kombinationen mat och dryck som verkar jättespännande.
Det vore också coolt att ta kvalifikationerna från WSET – Wine and Spirits Education Trust. WSET har 9 olika kvalifikationer på områdena vin, sprit och sake. Det mest omfattande området är vin som består av tre nivåer med awards och en fjärde mer krävande diplomkurs:
Tidigare i år var jag inne på att söka sommelierutbildningen på YRGO – Göteborgs Stads yrkeshögskola. Man kan ta WSET nivå 2 och 3 för vin på den utbildningen.
Men jag har valt att avvakta och kanske senare söka deras utbildning till copywriter istället eller en annan skrivarlinje. Vin är jätteintressant men det är skrivande är min riktigt stora passion och det som jag tycker passar mig bäst.
Jag har heller aldrig tänkt tanken att jobba i hotell-/restaurangbranschen. Där antar jag att de flesta hamnar som läser till sommelier – om de inte redan är där och läser detta som spetskompetens.
Jag tänker att det är bättre att gå en skrivarlinje i så fall men att fokusera extra på mat och dryck. Det låter smartare än att läsa till sommelier och hoppas på skribentjobb.
Om ni har erfarenhet av arbete och utbildning inom sommelier, skribent eller copywriter så får ni gärna dela med er i en kommentar.
Ögonen tindrar av lycka på en solkysst skånepåg i Jerez de la Frontera
Jag satt som bäst vid paddan söndag eftermiddag och funderade på nästa inlägg. Då lät den påminna mig om denna bild på en solkysst lycklig skånepåg i Spanien.
Genast kände jag suget att berätta mer för er om Johans och min kryssning i september 2015. Det är ju inte så enkelt att bara resa iväg nu och upptäcka världen som tidigare. I väntan på ljusare tider får vi istället minnas och dela med oss till varandra av fina stunder som har varit.
Explorer of the Seas 🛳
Vi kryssade med rederiet Royal Carribean (https://www.royalcaribbean.com) ombord på Explorer of the Seas – det var min första kryssning och Johans fjärde. Jag har hunnit berätta lite redan om denna kryssning i ett par av de senaste inläggen. Vi hann med två utflykter till spanska vingårdar under resan.
Galicien 🌊
Bodegas Granbazán
Vi steg ombord i Southampton efter en hotellnatt och anlände hamnstaden Vigo följande dag efter en vansinnesnatt i Biscayabukten. I Vigo befinner man sig i nordvästra Spanien i landskapet Galicien där främst den gröna druvan Albariño odlas.
Vinregionen i området heter DO Rías Baixas (Denominación de Origen) och där åkte vi på utflykt till vingården Bodegas Granbazán. Vi fick en guidning i mindre grupp till odlingarna närmast vineriet och stålfaten där jäsningen sker. Vi avslutade med en provning av tre olika viner från producenten – två stycken Albariño och ett crianza 2012 på den blå druvan Bobal.
Efter besöket på vingården fick vi lite egentid i den närliggande hamnstaden Cambados som var allt man ville ha – gammal, liten, mysig och pittoresk. Jag och Johan hamnade på en mysig liten sylta som serverade lokala rätter med mycket fisk och skaldjur. Mitt val föll på ett glas vitt och ett fat med små delikata stekta bläckfiskar.
Atlantkusten ger milda temperaturer i regionen och friska viner på Albariño med mycket inslag av mineral och sälta. Däremot är luftfuktigheten hög vilket ger risk för mjöldagg och röta. Mjöldagg ihop med vinbladmögel räknas till de sjukdomar som drabbar vinbönderna hårdast ekonomiskt. Ett sätt att hålla utkik efter just mjöldagg är att plantera rosor intill odlingarna. De är känsligare för mjöldagg och drabbas därför tidigare. Då vet odlaren vad som är på gång.
Bobal däremot hör annars mest hemma i vinregionen DO La Mancha i mellersta Spanien, det är den fjärde mest planterade druvsorten i landet. I La Mancha gör man ofta enkla roséviner och röda blends på druvan:
Hamnstaden Cádiz var näst sista mellanstopp på kryssningen innan Gibraltar och slutdestination Barcelona. Innan Cádiz besökte vi också underbara Lissabon – en stad som man bara måste bli förälskad i. När man kan börja resa som vanligt igen vill jag absolut tillbaks och strosa runt på gatorna i de gamla delarna.
Vinutflykten i Cádiz gick till staden Jerez de la Frontera som är centralort i DO Jerez, där man gör sherry (hence the name). Vi besökte vineriet Bodegas Tio Pepe som ligger centralt i staden. Detta var del av en större utflykt som också bjöd på hästdressyr som Andalusien också är känt för.
Efter turen provade vi olika viner. Den variant som fick mig på fall var en torr sherry på whiskyfat som gav ett torrt vitt vin med en helt otrolig rökighet, verkligen som hos en rökig whisky. Jättehäftigt! Detta är inget jag skulle dricka till vardags men jag älskar att prova nya spännande smaker som sticker ut.
I Jerez ger Medelhavskusten ett varmt klimat men också häftigare regnperioder, dock inte under växtsäsongen. Den kalkrika jorden Albariza går däremot djupt och är bra på att binda vatten.
Tre druvor är tillåtna att odla för sherry; Palomino dominerar odlingen i Jerez och på den gör man torr sherry. I mindre utsträckning odlas druvorna Pedro Ximenez (PX) och muskatdruvan Muscat of Alexandria. På dessa gör man söt sherry. Vid söt sherry soltorkar man druvorna för att öka mustvikten. Efter pressning och jäsning fortifieras musten – den förstärks med sprit, i detta fall till 17 vol. %.
Olika vingårdar ➕➖
Det var intressant att besöka två väldigt olika vingårdar, både geografiskt och kulturellt samt storleksmässigt och i stil på vinerna. Framför allt var det intressant att se hur olika gårdarna var i hur de profilerade och marknadsförde sig. Bägge hade både sina fördelar och något som de kan lära av varandra.
Granbazán erbjöd en personlig och intim visning i liten grupp med fokus på gårdens hantverk och historia. Samtidigt var det mest att titta, lyssna och smaka och sen var det klart.
Tio Pepe var mer kommersiellt och attraktivt för en bredare målgrupp, inte bara de som var genuint intresserade av vin och vintillverkning. Där hade man kostat på sig pittoreska miljöer, turistshoppar och ett tivolitåg. Det fanns mer att göra men samtidigt upplevde vi området som mindre genuint och mer disneyfierat.
För mig som vinnörd var utflykten till Granbazán en lite större behållning men happenings och interaktiva idéer är alltid välkomna för att göra besöket extra minnesvärt – bara det hålls på en lagom nivå.
Suger det inte i resetarmen nu? 🧳
Det gör det på mig i alla fall. Jag hoppas att detta inlägg har kunnat ge lite inspiration till kommande resplaner. Och jag hoppas verkligen att vi alla snart kan resa som vanligt igen.
Brännesnuda?! Är det ens svenska? Nej, det är skånska! 🤠 Och till brännesnudan serverades skånskt solera-lagrat vin på druvan Solaris. Wow, vilken kombo!
Vi avslutade på sedvanligt skånskt manér med äppelpaj. Bästkusten mötte också upp spektaklet i en Toast Skagen till förrätt. Mums!
Brännesnuda 🤧
Jag ville bjuda på något tvättäkta skånskt att tillägna mina hemtrakter på den vindpinade lundaslätten samt lördagens vin från Flyinge Vingård – https://www.flyingevingard.com – skånsk ekologisk vingård sedan 2009.
Denna skånska landskapsrätt – långkok på rotfrukter och sidfläsk – bränner till i ”snudan”, a.k.a näsan. Det är en rejäl dos riven färsk pepparrot som finish skapar den magin. Havregryn och smör kokas med på slutet för extra fyllighet.
I glaset denna lördagskväll hittades vad som har blivit Sveriges egen specialdruva, nämligen den gröna druvan Solaris:
Pegasus Solera (ofiltrerat) Solaris 295 :-
Druvan togs fram i Tyskland genom korsning 1975 där den har blivit känd i Baden och Sachsen. Den är tålig mot sjukdomar och svamp och odlas förutom i Tyskland och Sverige även i Danmark. Solaris ger ofta viner med lite söt karaktär då den uppnår höga sockerhalter redan tidigt i mognadsprocessen. Därför är den även populär att göra dessertviner på.
Systembolaget beskriver just detta vin som fylligt och smakrikt samt fruktigt och nyanserat. Smak och doft beskrivs som fatkaraktär och inslag av gula äpplen, kardemumma, aprikos, nätmelon, smör och vanilj. Jag tänkte att detta var spännande smaker att matcha med en mustig rotfruktsgryta där man även har öst på rejält med vitt vin och honung.
Jag valde såklart Strömängens sommarhonung 2018 – nyslungad när jag köpte den av en före detta kollega men minst lika god nu som då. Tack Alis för din bisyssla 😜
Solera-systemet 🪵
Vinet har ingen enskild årgång då det har fatlagrats enligt Solera-systemet. Detta är annars vanligt vid tillverkning av ex. sherry och portvin och bygger på en blandning av viner från flera fat i olika årgångsnivåer.
Vinet i de nedersta faten är äldst och den nivån kallas för solera – från de faten tappar man det vin som ska buteljeras. Ovan på soleran finns nivåer av fat med yngre viner – dessa nivåer kallas för criaderas. Man tar vin från alla fat i soleran till sin blend och fyller sedan på soleran med en blandning från alla fat i den första criaderan. Den fylls i sin tur på med en blandning från alla fat i den andra criaderan osv. Faten i översta criaderan fylls på med olagrat vin som kallas för sobretabla.
Genom denna blandningsmetod försäkrar man sig, precis som vid en standardchampagne, om att produkten kommer att bli likadan varje gång.
Pegasus Solera har alltid minst tre årgångar som både har jäst och lagrats på franska ekfat. Inte minst för detta talade vinets härligt intensivt gula färg. Vita viner som ekas gulnar i tonen.
Kolhydrat-smockan 😴
Okej, först och främst fick jag åtminstone en brännesnuda i kranen. Har man inte fått sig en brännesnuda så har man liksom inte ätit en brännesnuda – så är det.
Vinets söta toner av frukt och krydda var perfekta till den mustiga och söta grytan som även var milt kryddad med peppar och lagerblad. Där fanns även en frisk syra som gick bra både till Toast Skagen och till att runda av smöret och sidfläsket i brännesnudan.
Men efter en rejäl portion äppelpaj med vaniljsås på detta var jag helt golvad av kolhydrat-smockan. Det var bara att ge upp för kvällen.
Sist men inte minst vore det helgerån ifall jag inte avslutar dagens inlägg med följande skånska ordspråk:
Lillördagslyx var ordet och igår stavade vi detta finord i spaghetti med smörstekta champinjoner i peppar och vitlök. Vi slängde in en accent av oförskämt mycket riven parmesan och som utropstecken till det hela drog vi till med en fyllig och kryddig Bordeaux-blend från Sydafrika:
Vinet bjöd på mycket frukt och tanniner från druvorna samt en hel del fatkaraktär efter 20 månader på 100 % fransk ek. Bland frukten hittades svart vinbär, björnbär, plommon och mörka körsbär. Ekningen lockade fram toner av örter, vanilj, smör och smörpopcorn samt körsbärskärna. Där fanns även en touch av tobak och läder i vinet samt en pikant kryddig ton av peppar. Löken och svampen stektes i rejält med smör och kryddades med svartpeppar, vitpeppar och pressad vitlök. Smöret, sötman och kryddorna utgjorde en perfekt spegling av vinets alla underbara dofter och smaker. Wow, vilken fullträff!
Sydafrikas vinodling avgränsas till sydvästra delen av landet runt Kapprovinsen. Kapprovinsen och Godahoppsudden är en av de vackraste platser som jag har sett. Längs vägen ut mot udden såg vi massor av vilda babianer. Vi stannade också till för lunchen för att titta på kolonin av afrikansk pingvin i naturreservatet Boulders Beach. Där vågade vi oss även på ett dopp i False Bay – på rejält avstånd från pingvinerna såklart vilka man absolut inte får störa. Det var uppfriskande men inte i närheten av hur kallt det vore på motsatt sida i Atlanten.
Jag besökte ingen vingård men det var också jättefint att bussa mellan bergen under utflykterna och se de solkyssta vinodlingarna längs vägen. Vinodlingen i Sydafrika är uppdelad i tre huvudregioner med diverse underregioner:
Coastal Region
Stellenbosch
Paarl
Swartland
Breede River Valley
Worcester
Robertson
Cape South Coast
Walker Bay
Elgin
I Sydafrika domineras druvodlingen av den gröna druvan Chenin Blanc medan Cabernet Sauvignon är den blå druva som odlas mest. En annan viktig druva är den blå druvan Pinotage som uppfanns i Sydafrika genom att korsa Pinot Noir med Cinsault. Pinotage som ekas länge får ofta en intensiv karaktär av kaffe och choklad. Detta har blivit populärt hos vissa konsumenter och många vinproducenter drar nytta av detta i sin marknadsföring.
Andra druvor som odlas är de gröna druvorna Sauvignon Blanc och Chardonnay samt de blå druvorna Merlot, Syrah och Pinot Noir. Pinot Noir som är en känslig och kräsen druva odlas dock bara i mindre mängd i de allra svalaste områdena. I de andra delarna är klimatet för varmt för druvan.
Området Stellenbosch hittas ca 5 mil väster om Kapstaden, norr om bukten False Bay. Just Stellenbosch är kända för Bordeaux-blends vilket innebär att man efterliknar druvblandningar från Bordeaux. För Sydafrikanska viner där druvorna kommer från ett specifikt område anges ursprungsbeteckningen WO, Wine of Origin, sedan 1973. Jämfört med apellationssystem i andra länder, t.ex. Frankrike och Italien, omfattar WO inte några ytterligare regler än den geografiska ursprungsbeteckningen.
Men hör ni, torsdag eftermiddag och helgen kommer snart. Med andra ord:
Påsken 2021 lider mot sitt slut och vi lämnar Lund som i ett trollslag förvandlades till ett inferno av isvindar och yrande snöflingor. Nog blev vi både snopna och häpna. I helgen sken solen och lördagen var riktigt varm och skön. Och nu tittar solen fram igen! Men, men – Aprilväder är sen gammalt!
På denna vinresa under påskhelgen fann jag ytterligare tjusningen i att fylla ut inläggen med spännande berättelser runtom drycken och maten. Framför allt gillar jag att ge läsaren en bild av var jag befinner mig när jag njuter av livets goda. Vad finns det att berätta om platsen?
Jag har alltid älskat att connecta med platser som jag besöker och känna in stämningen och pulsen. Kommer jag till ett nytt ställe så vill jag alltid ta mig runt till fots eller med cykel för att uppleva och känna in som mest. Det betyder mycket för mig att leva mig in i platsen och insupa atmosfären.
Samtidigt är detta en viktig del av upplevelsen i sig som jag vill dela med er. När man provar ett vin eller äter något gott så gör man det med alla sina sinnen. Människorna, platsen och atmosfären gör mycket för upplevelsen. Liknande inlägg som under påskhelgen kommer ni att hitta mer av i bloggen framöver. Jag hoppas att ni ska uppskatta detta.
Det är också väldigt behagligt och smidigt att resa och samtidigt skriva. Det enda jag använder för att göra det jag gör är telefon och iPad, ibland min systemkamera. Med bloggen tar jag med mig kontoret var jag än är. Jag äger faktiskt inte ens dator för tillfället och just nu behöver jag ingen. 2019 skrev jag min D-uppsats, på iPad. Det gick hur bra som helst.
Detta får mig också att minnas ett intressant tågmöte för många, många år sedan med en jättehärlig och livsglad Göteborgs-dam. Hon utbildade sig till maskinskrivare när det begav sig. Skrivmaskinen tog hon med sig ut i världen som blev hennes arbetsplats. Och att vara en nomad i arbetslivet har ju heller aldrig bjudit på så mycket förutsättningar som nu i tider av ständig utveckling av IT och digitala lösningar.
Vi reflekterade över just detta under vårt besök på Kulturen i fredags. I ett av de gamla husen finns en utställning om boktryckarkonsten genom tiderna. Att nå ut med sina ord och sitt budskap då jämfört med nu är verkligen som natt och dag. Dagens teknik möjliggör för så många fler att lyckas med detta.
I framtiden kan jag absolut tänka mig att försörja mig på skrivandet, helt eller delvis, även om jag också älskar att som nu ha det bara som en hobby. Jag gillar tanken att helt och hållet låta arbetsplatsen vara den som tar sig till mig istället för det motsatta.
Men framför allt älskar jag tanken att kunna arbeta med något som jag verkligen brinner för och får så mycket bra energi ifrån. Skrivande, mat och vin, resor, historia, konst och kultur. Det vore drömmen om det var min vardag. Jag må tro att jag får arbeta hårt för att komma dit men det är jag redo för. Resan har redan börjat.
Sluta aldrig drömma – Slut aldrig sträva – Sluta aldrig utvecklas
Ytterligare en flaska härlig Pinot Noir blev det under påskdagen till att skölja ner en klassisk dansk flæskesteg:
Labouré-Roi, Côte d’Or Pinot Noir 2019 119 :-
Vinet var lätt med relativt hög syra fast med snälla tanniner, bara en aning strävt. Både doft och smak var rika på frukter som mogna jordgubbar, björnbär, syrliga körsbär och lingon. Stall, läder och ekfat trängdes också i glaset.
De sötsyrliga frukttonerna tillsammans med de mogna tonerna av läder och stall gifte sig galant med rödkålen och med det sötsyrliga milda äppelmoset. Den feta fläsksvålen var perfekt knaprig och rundades av riktigt fint av syran från vinet.
En Pinot Noir från Côte d’Or i Bourgogne går alltid hem till fläsk eller fet fågel – en stående klassiker. Om detta står på bordet så är det här vinet ett säkert kort till ett mycket överkomligt pris.
Franskt bubbel såklart 🇫🇷🥂
En crémant som vi tog med oss ner skänkte också en god aperitif före maten – franskt bubbel slår ju aldrig fel liksom. Den här gången var det en crémant från Loiredalen:
Langlois-Chateau Crémant de Loire Brut 149 :-
Vinet bjöd på härlig bubblighet, söt smak av honung och päron och frisk smak av apelsin och grapefrukt.
Producenten Langlois-Chateau grundades 1885 av Edouard Langlois och Jeanne Chateau. Idag ägs företaget av champagnehuset Bollinger.
Perfekt avslutning 😋
Vi avslutade middagen med en riktig 200-procentare – 100 % av både enkelhet och fulländning. Vaniljglass med rostade mandelflarn, färska hallon och persikor i sockerlag. Hallonen bröt av glassen med både syra, sötma och djup smak. De knapriga och rostade mandelflarnen skänkte en extra kryddning och härlig crunch som finish. Ibland hittas det bästa i enkelheten.
Loiredalen 🇫🇷🍇
Loiredalen sträcker sig inåt landet från franska atlantkusten vid den förrädiska Biscayabukten. Tro mig när jag säger att Biscaya inte är platsen för den sjösjuke, vilket jag tack och lov är förskonad från. Där passerade vi också under kryssningen 2015 från Southampton till Barcelona. Som det gungade och knakade. Den natten glömmer vi inte…
Klimatet i regionen är överlag kyligt men varierar från svalare maritimt till varmare kontinentalt beroende på hur långt inåt landet man kommer. Från kusten och inåt delas regionen upp i fyra mindre vinregioner:
Nantais
Anjou-Saumur
Tourraine
Centrala Loire
Odlingen i Loire utgörs framför allt av de gröna druvorna Sauvignon Blanc, Chenin Blanc och Melon Blanc samt de blå druvorna Cabernet Franc och Gamay.
Franska bubbel-2:an 🥂🥈
Det produceras mycket mousserande i Loire. Efter Champagne görs här mest bubbel i landet. Förutom crémant görs andra varianter av mousserande vin i Saumur och Vouvray. Gemensamt för samtliga är dock att de produceras med den traditionella metoden där flaskjäsning på jästfällningen måste genomföras under minst 9 månader.
Druvorna som används är främst Chardonnay, Chenin Blanc och Cabernet Franc. Medan Vouvray mest gör mousserande på enbart Chenin Blanc så förekommer blandviner i Saumur men även rött bubbel på Cabernet Franc.
Bubbel från Loire beskrivs med en lite mer rökig och rostad karaktär i motsats till Champagnens karaktäristiska toner av bröd och bakverk.
Crémant de Loire produceras i regionerna Anjou, Saumur och Tourraine och apellationen tillkom 1975 precis som i Bourgogne.
Tack för påsken 2021 🐣❤️
Nu har vinpåsken 2021 nått vägs ände. Den var god, lärorik och inspirerande och fylld av mycket trevliga aktiviteter. Men mest av allt var påskhelgen fylld av mycket gemenskap och kärlek från familj, sambo och vänner. Jag känner mig lyckligt lottad att ha så många fina människor i mitt liv. All kärlek till er! ❤️
Denna blogg är en personlig och kreativ studie i livsnjuteriets magiska värld – som den betraktas av en enkel men tankfull skånepåg som hoppade av gåsen Akka i farten norrut och landade i Göteborg.
Det blir mest vin och vinkunskap, en stor passion- hence the name. Men utlovas kan även bland annat resor stora som små, restaurangbesök och diverse hemmapyssel.
Olympus-kameran och mannen i mitt liv finns alltid vid min sida för att ge stunderna evigt liv och dubbel glädje.
Jag hoppas att du klickar dig vidare härifrån med kunskap och inspiration till livets njutningsfulla ögonblick.
