Kategori: Okategoriserade (Sida 6 av 14)

…finns inget längre kvar att förlora ❤️

Vinet som dracks under lördagskvällen är på alla sätt mer än bara en dryck för mig. Det är en livsfilosofi värd att beundra, lyfta fram och vårda.

When life gives you lemons etc.

Livet är många gånger en kamp. Många är sakerna som kanske inte blir eller blev som vi hade tänkt oss. Men det som utmärker oss är vår strävan och vad vi gör av det som vi har och det som kommer till oss – såväl det goda som det som gör ont:

🐮🏠🔥😭

”Allesverloren!” 

ropade gårdsägaren, änkan Cloete, förtvivlat. Efter en tur till Stellenbosch hittades huset nedbränt och boskapen stulna på gården i Swartland norr om Kapstaden i Coastal region.

”Allt är förlorat”.

1704 etablerades så Allesverloren Estate där man sedan 1806 också producerar vin, idag utökat till 227 hektars odling:

https://www.allesverloren.co.za/#

Starka kvinnor 💪👩

Änkan Cloete beskrivs här som en modig kvinna och en pionjär i att etablera sig i det ogästvänliga området Swartland. Hon är en av många starka kvinnor att beundras över genom historian.

Det var också änkorna Clicqout Ponsardin – Gula änkan – och Bollinger som banade väg för succén bakom två av de mest framstående champagnehusen. Och till hyllning av Lily Bollingers gärning instiftades år 2002 det prestigefyllda priset Lily Bollinger Award – ett sommeliermästerskap för kvinnor.

Och vi ska inte heller glömma att nämna Skånes egen stolthet, entreprenören Maria Zoéga och hennes bidrag i utvecklingen och expansionen av kafferosteriet Zoégas i Helsingborg. Även hon blev änka, i tidig ålder, men med en medfödd kämpaglöd och entreprenörsanda var framgången ett faktum även utan hennes älskade Carlos. Idag får hon den upprättelse från Zoégas som hon förtjänar:

https://www.zoegas.se/produkter/maria-zoega-skanerost

Inte heller vill jag glömma att nämna känslan av målmedvetenhet som jag tycker utmärker sig i Selma Lagerlöfs succéhistoria som författare. För prispengarna som första kvinna och svensk att vinna Nobels litteraturpris 1909 köpte hon tillbaka sitt älskade Mårbacka som var inspirationskälla till mycket av litteraturen.

Här ser vi flera exempel på starka individer, starka kvinnor, som trots förlust av både affektivt och materiellt värde reste sig upp igen och trodde på sig själva.

Tillbaka till Swartland 🇿🇦 

Redan flera år tidigare under en vinprovning med våra vänner blev vi introducerade för Allesverloren. Kanske ännu mer då var det vingårdens namn som jag föll för och budskapet bakom detta. 

Namnet fick mig att beundras över den otroliga instinkt vi har i att aldrig ge upp och att vända det negativa i våra liv till vår fördel. Det finns något särskilt vackert i den strävan och vad den säger om oss som människor. Som nyinflyttad till Göteborg, ung, osäker och ganska tvivlande på mig själv, var upplyftande ord som dessa en extra mumma för själen.

Och vinet… 🍷

…var också mumma! 😃😋

Allesverloren
Chenin Blanc, 2019
105 :- nr 75986

Druvorna som består till 100 procent av Chenin Blanc, Sydafrikas mest odlade druva, har plockats för hand och vinet har lagrats ett halvår på gamla ekfat. Inget annat land odlar heller så mycket Chenin Blanc som Sydafrika. Jämfört med Frankrike är produktionen ungefär det dubbla enligt Systembolaget.

Vinet upplevde jag som friskt, fruktigt och smakrikt med inslag av päron, lime, gröna äpplen och lite rabarber samt en härligt sötaktig rökighet som lockade fram toner av honung, rök och petroleum. Vinet hade en lång finish med nötigt avslut som lockade fram en touch av mandel. Vinet var mycket komplext i sin smakrikedom och mycket välbalanserat mellan sina söta och syrliga toner.

Mycket mumma för pengarna

Med alla turer till Skåne och päronen på besök har jag även fått upp lite blandat av mitt bös från deras vind. Däribland vinglas – från annan flytt på annan ort, oklart när, var och hur. Vid 30+ kan man ju inte ha koll på alla gamla galenskaper. Man har fullt upp att hitta på nya! 😜😃

Först tvekade jag på att spara. Vilken skillnad kan dessa glas göra i vår samling?

Kanske all skillnad? Formen på glasen fick mig att tänka till. Dessa glas var med sin unika form också en ledtråd i fredagskvällens inlägg på Instagram och Facebook. Där fick man gissa vad jag drack; druva + region:

View this post on Instagram

A post shared by Daniel Larsson (@alias.karl)

Extra roligt var det att just mamma och pappa var först att gissa rätt. Mamma gissade rätt på druvan – Pinot Noir (PN) och pappa gissade rätt på regionen – Bourgogne. Jag föreställer mig att jag har lyckats så åtminstone några små kunskapsfrön om vin hos andra än mig själv.

Vinet igår var en favorit i repris från Côte de Nuits i södra Côte d’Or – ”Den gyllene sluttningen”. Labouré-Roi grundades 1832 och har sitt huvudkontor och sin centrala vinkällare i Nuits-Saint-Georges – centralorten i Côte d’Or:

Labouré-Roi
Pinot Noir, 2019
119 :- nr 5475

Och gällande glasen pratar vi alltså här om rejäla, svulstiga kupor till att avnjuta gamla världens Pinot Noir – så mycket Daniel:

https://www.ikea.com/se/sv/p/storsint-roedvinsglas-klarglas-20396298/

PN-kupan är bredare och rundare, med större öppning. Jämför med tulpanformade mer slutna vinglas som används till kraftigare blå druvor som Merlot och Syrah:

https://Orrefors.se/serie/more

En variant på PN-kupan används för nya världens viner. Den smalnar av mer upptill – som ett bulligt päron med kapad topp. Lite som denna ölkupa fast rundare:

Var det alltså i detta glas som jag borde ha zippat denna kaliforniska goding från Monterey en tidig kväll i juni?

Irony
Pinot Noir, 2018
150 :- nr 6694

Vinet var medelfylligt med liten strävhet och hög syra. Smak och doft var milt kryddig med inslag av stall, läder och fatkaraktär med mycket vanilj. Bland frukten anades lingon och björnbär, körsbär och mogna jordgubbar:

PN-kupan får vinet att landa längst fram på tungan. Då anas fruktaromen mer. Smalare glas passar istället medelsyrliga rödviner med högre strävhet. Då landar vinet istället närmre tungans mitt. 

Många glas för öl, vin och sprit har också gemensamt just att de sluter sig mer eller mindre mot öppningen. Detta kapslar in och koncentrerar aromerna så att de uppfattas tydligare.

Besök också gärna Riedel, vinglasmästarna från Österrike. Läs mer där om kombinationen dryck och glas. Och deras karaffer! Wow! De är ett stycke konst i sig! 😍

https://www.riedel.com/en-se

Bra med PN-kupan är även att man kan swirla vinet ordentligt för extra luftning och utveckling av aromer. Plus att det bara är kul att swirla! 😃

Christina knows the drill! 😜😂

S W I I I R L    I T    B A B Y   🌊🍷

Men hallå eller?! Vilket jädrans vin-Mekka det blev igår! 😃 Eller Halleaux?! Châteaux Halleaux! Haha, chilla! Vi kommer strax till detta så ni vet vad jag svamlar om! 😄

I lördags kväll hälsade vi på hos bästa Fredrik och Fredrik och såklart finaste labradoren Sven. Vi bjöds på hemlagad schnitzel med olika kryddsmör och potatissallad och så en ljuvligt sötsyrlig rabarberpaj på detta:

Detta ackompanjerades på bästa sätt med en frisk och fruktig Riesling från Rheinhessen. Vinet bjöd på massor av lime, päron och gröna äpplen och en touch av Rieslingens karaktäristiska petroleum:

Hans Baer
Riesling Trocken, 2020
89 :- nr 76934

Och så vankades massor av andra spännande viner att prova före och efter maten. Nu kan det verka som att vi hinkade ohemula mängder vin. En hel del absolut men inget som inte kan hanteras en söndag förmiddag. Ett av skälen till detta tar vi snart upp men vi börjar med en kronologisk vinresumé:

3 x USA Pinot Noir 🇺🇸🍷

• Calera, Ryan Vineyard – Kalifornien Central Coast; 2016
  599 :-

Doft och smak av jordgubbar, lingon, ljusa körsbär och apelsin samt lite vitpeppar.

• Walter Scott, Seven Springs Vineyard – Oregon; 2017
  645 :- nr 92199

Doft av vanilj och jordgubbar. Smak av läder, mandel, ekfat och kött.

• Hirsch Vineyards, Sonoma Coast – West Ridge; 2017
  759 :-

Doft och smak av jordgubbar och mandarin samt dill, terpentin och linolja.

Franskt vitt 🇫🇷🥂

• Domaine du Tariquet; Côtes De Gascogne, 2020
  89 :- nr 77646

Friskt och fruktigt vin. Doft av päron, krusbär, honungsmelon och tropisk frukt men tyvärr också en lite obehaglig touch av svavel. Smak av citrus, päron och gröna äpplen.

• Blanc Grand Veneur; Côtes du Rhone, 2019
  85 :- nr 74344

Doft av honung och honungsmelon samt även här lite svavel. Smak av honungsmelon, mandel, trä och rök.

Hallååå elleeerrr 👋😜

Chateaux Halleaux, Napa Valley
Chardonnay, 2015
79 :- nr 74744

Detta vin levde verkligen upp till sitt namn för man hajade till så fort man satte näsan i glaset. Det här vinet stod ut mest av alla denna kväll. En käftsmäll utan dess like av old school ekad knallgul Chardonnay.

Doften var mycket mogen och utvecklad med inslag av honung och övermogna gula äpplen samt massor av smör och dill. Smaken var frisk med inslag av citrus, dill och gula äpplen.

Ekfatslagrad Chardonnay har en mycket speciell doft- och smakpalett där fatkaraktären kan bli mycket framträdande. Framför allt vid lagring på fat av amerikansk ek blir toner av främst smör och dill mycket påtagliga.

Chardonnay liksom Chenin Blanc är en druva som är ganska neutral i sin fruktarom och där vinet istället får mycket av sin karaktär genom odling och tillverkning. Ekad Chardonnay är lite av en vattendelare i tycke och smak. Jag kan absolut uppskatta detta men jag skulle inte säga att det är särskilt lättdrucket. Det kan bli mycket helt enkelt.

Coravin is the shit

Att kvällen ändå blev hanterbar kan vi bland annat tacka att Fredrik och Fredrik numera är med Coravin – den fenomenala lösningen som låter dig njuta av ett glas vin från flaska med naturkork och ändå spara resten av den upp till åratal. De berättade för oss att man har gjort tester som visar att vinet kan hålla upp till tre år i flaskan om man använder Coravin.

Coravin fungerar som ett slags pump där korken penetreras med en mycket tunn nål. Korken förseglar sig snabbt igen och man kan lägga tillbaka flaskan i vinhyllan.

Coravin kan ni väl skriva upp om ni tänkte handla mig en julklapp i år? 🥺😁

https://www.coravin.com

Förlovningspresent

Ett mycket tillfredsställande unboxing moment fick vi också med denna förlovningspresent på tre flaskor Garnacha (Grenache):

I denna specialutgåva från den spanska vingården Capçanes – https://www.cellercapcanes.com/en/ – har man låtit experimentera med terroir. Det är samma läge, samma druva och samma årgång men druvorna har odlats i tre helt olika jordmåner: Skiffer, kalksten och lerjord.

Flaskornas prydliga omslagspapper berättar i serietidningsformat om vinernas tillverkning och deras karaktärer osv:

Detta är som gjort för en kommande vinprovning! Det blir mycket spännande att göra en horisontalprovning från samma producent. Annars brukar det vara olika producenter men att årgång, druva och region är samma. I en vertikalprovning provar man istället olika årgångar av samma vin.

Men bäst av allt denna kväll var väl ändå detta:

VÄNNER OCH KÄRLEK ❤️❤️❤️

Ikväll tittar Johans bror över på middag. Kärt återseende och gott avslut på veckostarten som har varvats av distansjobb, tvätta kepsar och fotopyssel till ett nytt projekt i bloggen. 

Och så hann jag även med en redig lunchjogg – bara en sån sak! 6 km på 28:39 💪

Vi taggar kommande Göteborgsvarvet och Lerumsloppet – ifjol var ju Covid-19 i vägen. Det blir fjärde Göteborgsvarvet för min del. Så här ser succén ut hittills:

2016 – 1:44:20 
2017 – 1:44:30
2019 – 1:48:00

Nöjd 😌

Vad blir det för mat?

En slatt vitt kvar betyder som brukligt bara en sak – Johans risotto – what else? Sista slurken Verdicchio passar perfekt på grund av italienskt men också för sin rika sälta. Så rätt till att möta upp en risotto med västerbottenost och tärnat sidfläsk.

Johan byter ju alltid parmesan mot västerbottenost för rundare och fylligare smak. Ibland kör vi neutral risotto till pestobakad lax. Ibland lyxar vi till det rejält med risotto ai funghi på kantareller. Eller som ifjol när jag och mamma plockade snöbollschampinjoner längs cykelstigen. Jag fick en rejäl påse med mig hem till Göteborg. Till den risotton dracks vitt japanskt från Yamanashi norr om Mount Fuji:

Grace Koshu
Private Reserve, 2019
189 :- nr 91223

Koshu är en japansk druva med ca 1000-årig historia som kom dit via Sidenvägen.

Japanskt vin var nytt och spännande. Japan är annars mest känt för whisky med framstående destillerier som Nikka och Yamazaki. Men där är de sena i sammanhanget. Yamazaki som äldsta kommersiella destilleri grundades först 1923.

På ölfronten gör de god lager – bland annat Sapporo, Kirin och Asahi. För en gammal japanofil som mig är det alltid kul att prova mat och dryck från solens rike.

New  adventures

Nu är jag inte lika insnöad men ett tag läste jag till och med japanska. Men destination Japan pratar vi mycket om. Trendiga Tokyo, kulturskatten Kyoto, kulinariska Osaka och natursköna Fuji.
Och med bara timmar mellan ställena tack varje Shinkansen så hinner man mycket på kort tid. Vår tanke är att utgå från Osaka och ta dagsturer till andra städer.

Dags att börja spara då! Men nästa resmål blir Gotland om drygt 3 veckor och hälsa på bästa Mirella som hyr in sig på Grönt Centrum en kvart från Visby. 

Vi hoppas på natursköna bilder och kanske besöka vingårdarna på ön. Men mest ser jag fram emot the good old times så som bara jag och Mirella kan rocka dom – zippa whisky och cigarr in till småtimmarna. Saknar!

New adventures ahead

Nyligen bakade jag oss lite hallongrottor på sylten från Lerums-hallonen. Vi fick mersmak på detta och Johan ville också göra ett försök.

Sylten ska ändå gå åt för den har jag lagt i lunchlådor. Man tager vad man haver.

Eller som det faktiskt skrevs i Hjelpreda I hushållningen för unga Fruentimber i mitten av 1700-talet av Caisa Warg:

”Man tager, om man så hafva kan…”

Och jag inga burkar hafva kan… 😞

Johan använde degen till skalet på sin jättegoda paj och vi hade även kvar lite av mina grottor. Till söndagsfikat konstaterades vem av oss två som är värdig titeln mästarkonditor.

Johan tog ut svängarna och öste på rejält med hallonsylt istället för min dryga tesked i varje – vilket ändå var lite mer än receptet som räknade 1 deciliter på 22 kakor. I smeten hade han också ett ägg, det fanns inte i mitt recept. 

Johans kakor blev mycket saftigare och med en härligt frasig och gyllenbrun yta. Johan är mästarkonditorn med de bästa hallongrottorna ❤️

Han är bra den där Johan – tänk en sån karl! 😍

Ibland är det mindre pepp att blogga. Även för ett hemmabygge utan business är det svårt att bara stanna i en kreativ bubbla utan fokus på bloggens syfte och hur den kan nå fler läsare. Men det hör ju också till paketet. Att skriva för att bli läst är hela grejen. Om detta finns mycket litteratur och tips.

Ni minns kanske Oscarsnominerade The Wife med Glenn Close och Jonathan Pryce? I en tillbakablick till huvudrollens ungdom på författarskola ber man henne öppna en valfri bok i hyllan. Vi hör ett rivigt ljud när sidor som hunnit klibba ihop slits ifrån varandra. Detta, berättar de, är ljudet av en bok som aldrig har blivit läst.

Att skriva och att läsa

Lite motsägelsefullt föredrar jag själv att skriva mycket mer än att läsa. Helt ärligt – och nu svär jag som fan i kyrkan – så läser jag inga bloggar själv.

Förr läste jag rätt mycket, böcker och så. Nu är jag mer otålig och vill att saker ska gå snabbt. Gärna bilder och kort text på Instagram och Facebook. Det är lagom.

Fast då och då vill jag vara en extra stöttande och närvarande fästman. Då läser jag ett inlägg på Johans eminenta musikblogg som lockar nästan 1000 besökare dagligen:

https://popmuzik.se

Ja, jag är en mycket stolt pojkvän till denne kämpe ❤️ Johan med musikblogg är som Wikipedias hängivna ekorre.

Danska comic strip-duon Wulff Morgenthaler http://wumo.com/wumo  om Wikipedia:

”Contrary to popular belief, none of the 2,000,900 articles on Wikipedia are written by users, but by one dedicated squirrel”

Så måste det vara!

Men hur gör vi med Rankan då?

Å ena sidan ska man göra det man gillar, i mitt fall att skriva. Å andra sidan vill jag att andra ska gilla det jag gör. 

De flesta tror jag är som jag själv på nätet och på sociala medier. Det är snabba kickar och en rejäl dos FOMO. Så framöver tänker jag fler bilder och kortare texter och att bloggen kan fyllas med fler ämnen än bara vin som är livsnjuteri.

Jag vill ha kvar ett fokus på vin men jag tänker att det blir tjatigt i längden. Jag får döda min älskling som det brukar kallas. I alla fall lite, så jag kan skriva om vin mer otvunget.
Inte som nu när jag faktiskt vill berätta att vi igår stiftade bekantskap med en ny trevlig grön druva – Verdicchio – till några bitar sushi:

Casal di Serra
Classico Superiore 2019
99 :- nr  12419

Vinet hade doft och smak av päron och lime, tropisk frukt och honungsmelon samt petroleum, mineral och salt. Detta vin påminde mig mycket om Riesling med sin söta päronsmak samt lite oljig, bränd petroleum. Den höga sältan stack däremot ut och förde tankarna mer till en galicisk Albariño.

Verdicchio har sitt namn efter italiens ord för grönt, verde och den skrevs om i mellersta Italien redan på 1300-talet:

https://www.systembolaget.se/vin/druvans-varld/druvsorter/verdicchio/

Ja, som ni ser är det ingen risk att jag tröttnar på vin. Det är mer troligt att solen fryser till is. Ni har säkert läst detta förr, vilken enda särskrivning som är okej.

Just det, vinäger. Särskriver man vinäger så är man alltid förlåten.

Vin äger ❤️

Så här i sommartider passar det även extra bra att på nytt damma av en gammal rosé-myt. Detta inlägg skriver jag till förmån för lite mörkare roséviner vilka sorgligt nog ofta brukar hamna i skuggan av de ljusa rosévinernas frammarsch.

Nu bekänner vi färg ♦️♥️

Länge har trenden varit att roséviner helst ska vara laxrosa eller persikofärgade – ju ljusare desto bättre. Detta har också spätt på en myt om att ljusa roséviner skulle hålla högre kvalitet.

Orättvist och fel!

Men sent ska syndaren vakna, jag/vi har också varit där och allt för snabbt dömt ut de mörkare vinerna som vi trodde alltid var billiga bulkviner à la saftkalas. Men så måste alltså inte fallet alls vara.

Det ligger i skalen

Roséviner som är mörkare i färgen beror på att skalen där det blå färgpigmentet sitter har macererat/urlakat längre tid i musten. Då har skalen hunnit släppa mer färg och även mer av vissa smakämnen i musten. Det är alltså längden på macereringen innan skalen avlägsnas som avgör hur mörkt rosévinet kommer att bli. Detta och lite andra vi(n)sdomsord som slår hål på myter om rosé kan ni också läsa mer om hos Vinguiden i länken nedanför:

https://www.vinguiden.com/aktuellt/5-myter-om-rosevin-sant-och-falskt/?fbclid=IwAR07uNqSe_BY1GopEE9isQ0R2CviBgnijyM8ongMcxUpMHLwdHX8HRmM0M4

Olika blå druvor har också olika mycket färgpigment i skalet. Druvorna Pinot Noir, Grenache och Nebbiolo ger till exempel något ljusare och lättare rödviner då deras skal är tunnare. Druvor som Merlot, Syrah och Tannat ger istället viner som blir betydligt mörkare i färgen samt kraftigare i smaken och med mer fyllighet och tanniner. Gällande färgen är det dock förutsatt att vinerna är unga. Röda viner som lagras tappar i färg och blir tunt tegelröda medan vita viner går åt gult vid ekfatslagring. Så ett vin på samma druva kan också ha olika färg beroende på lagringstid.

Enligt en av de vinbloggare som jag följer på Instagram så har också intresset för ljusa roséviner gått så långt nu att vissa producenter bleker sina viner för att de ska sälja bättre. Och då pratar vi ju verkligen INTE kvalitet menar jag. Varför skulle man vilja göra så med sitt vin? Hur vanligt detta egentligen är låter jag däremot vara osagt. Men om ni känner till fenomenet så diskuterar jag det gärna.

Djupare fruktsmak

I de mörkare rosévinerna brukar jag uppleva en djupare och fruktigare smak av röda bär så som jordgubbar, smultron och hallon. Vinet brukar ha mer inslag av mogen och ibland lite övermogen frukt. Men syran och fräschören är fortfarande mycket närvarande också med olika citrustoner.

Diggar man rosévin så tycker jag absolut att man ska våga sig utanför den trendande boxen och prova lite mörkare viner.

Här vill jag bland annat slå ett slag för den sydfranska appellationen AOC Tavel som ligger öster om floden Rhône strax nordväst om staden Avignon. Där produceras goda, ofta lite mörkare roséviner med mycket smak av mogen röd frukt men som fortfarande bjuder på härligt sötsyrliga och fräscha citrustoner. Här följer ett gott exempel därifrån som jag tidigare har provat och skrivit om:

Les Lauzeraies
Tavel, 2020
129 :- nr 2724

Och bästa med detta vin just nu är att vi har en flaska hemma! 😃😋

En annan mycket god och väldigt prisvärd variant provade vi igår som kommer från Rioja, de spanska rödvinernas högborg i norr:

Monte Araya
Rosé 2020
79 :- nr 2621

Detta vin var mycket gott och läskande, lättdrucket och med en enkel fast ändå mycket tydlig doft- och smakpalett. I doft och smak fanns jordgubbar men också en mycket tydlig sötsyrlig touch av nyplockade skogshallon.
Sommarminnen – direkt var jag tillbaka vid spåret i Lerum och plockade mina bär. Och i citrustonerna kunde jag känna smaken av grapefrukt. Det ska bli gott att njuta av det sista glaset innan maten ikväll. Vi får hoppas att vädret tillåter lite balkong-rosé. Just nu vid lunch tittar åtminstone solen fram lite mellan molnen.

Bordeaux har också sitt unika rosévin som kallas för Clairet och som kommer i en varierad färgskala från genomskinligt djupt rubinrött genom ljusrött till mer cerise. Jag har fortfarande inte hunnit prova några Clairet-viner men jag ser verkligen fram emot att göra det. Tyvärr tycks inte utbudet på Systembolaget vara så imponerande vad jag har sett så jag antar att Vivino får bli min räddning där.

Ett annat gott exempel på ett lite mörkare rosévin är Mulderbosch’s variant på en av vinvärldens riktigt stora blå druvor – Cabernet Sauvignon:

Mulderbosch
Cabernet Sauvignon Rosé 2020
199 :- nr 71747

Detta vin har vi njutit mycket av i sommar och vi ser fram emot att fortsätta med detta även under resten av sommaren.

När ljust bara blir blekt

Avslutningsvis vill jag tillägga som en övertygande slutplädering att av de roséviner som jag har provat nu senast så är det faktiskt ett par, tre stycken av de laxrosa varianterna som har varit allra sämst. Det finns massor av goda ljusa roséviner men så finns det också några som jag har upplevt som blaskiga och otydliga i sin doft- och smakpalett. Bleka intryck helt enkelt. Tråkigt.

Men summan av kardemumman så finns det en mycket varierad värld av roséviner av hög kvalitet att utforska med olika färgskalor och olika doft och smak för den som är sugen.

Try it, you may like it!

När hallonen har mognat finns ett helt hav runt knuten av rött och grönt att dyka ner i och ta för sig av sommaren – för den som är vaken för detta och tar sig tiden.

Förra veckan i Lerum tog jag mig tiden. Jag gick jag längs Alingsåsspåret varje dag och plockade litervis av solmogna vildhallon – till paj, till mellanmål och till min egen hemmagjorda hallonsylt. Sylten blev jättegod till Johans pannkakor och även helt perfekt till att baka massor av läckra hallongrottor:

Man får unna sig ljusglimtarna i vardagen. Hallonen stannar inte för alltid på sin buske. Körsbärsträden på Järntorget blommar också allt för snabbt på våren, inte många dagar tills de ligger dammiga och grå på marken – inte längre lika trevliga för kameran som här:

Självklart kommer nya vårar och somrar, nya blommor och bär. Men varför ska man vänta ett helt år till? Varför inte bara passa på?

Den här bloggen handlar inte bara om vin och vinkunskap. Den är också lite av min personliga studie i rent och skärt livsnjuteri. Och konsten bakom detta är till stor del att vara uppmärksam på livets små ljusglimtar, inse att man är värd allt detta och ta för sig.

Visste ni förresten att hallongrottan föddes på tidigt 1960-tal under en konditortävling som Önos – https://www.onos.se – arrangerade för att promota sin hallonsylt? Den stolta vinnaren var Calles Konditori i Söderhamn med just hallongrottan som bidrag.

Källa: Wikipedia a.k.a Nörd-Mekka 🤓

Nerds have more fun! 😜

Det händer med jämna mellanrum att vinet bara är wow, rakt igenom wow och man bara måste få berätta om de goda dropparna. Lite som när man ser en riktigt bra film eller hör en riktigt skön låt. Nu senast gäller detta både ett vin och en film.

The Wine

Vi börjar såklart med vinet – ett Pinot Gris från Alsace i Frankrike där jag blev fullkomligt tagen på sängen av hur mjukt och lent det var. Det var så otroligt milt men ändå så djupt, runt och fylligt i smaken. Vinet hade en helt fantastisk balans och rondör mellan sin milda syra och snälla sötma. 

Det var ett ganska sockrigt vin, 15 gram/liter, men ändå återhållsamt i både sin syrlighet och sötma utan att för den skull vara blygsamt. Det var ett otroligt nyanserat vin med många olika frukttoner, nötighet och rökighet och även mycket närvarande doft och smak av sin terroir:

Hubert Beck
Grand réserve Pinot Gris 2019
99 :- nr 12105

I näsan anade jag gröna äpplen, päron och päronmer, tropisk frukt, honung och vanilj samt rök, kalk och mineral. Smaken var otroligt mjuk, len och fyllig med ett brett spektrum av nyanser. Där fanns mineral, kalk och honung, päron, tropisk frukt och en snäll touch av citrus, rökig hickorysås och nötter samt jord och sten. Smaken satt också kvar mycket länge i munnen och både doft och smak hade en fin utveckling i takt med ökande temperatur där olika aromer avlöste varandra.

Oj vad vi ska köpa mer av detta otroligt prisvärda och goda vin och ännu mer av Pinot Gris som vi även tidigare har varit nöjda med. Jag tror att Pinot Gris är ett vin som är lätt för många att tycka om just för att det är både smakrikt och lent utan att sticka iväg med särskilt hög fruktsyra. När jag läste vinkunskap i höstas minns jag hur betagna några av mina kursare var som hade skrivit om och presenterat denna druva. Kort och gott sammanfattade de det hela med följande retoriska och högst rimliga fråga:

”Varför ska man inte alltid ha ett Pinot Gris hemma i kylen?”

De föreslog vinet till och med till julbordet. Jovars, serverar du vinet till lax, potatis och brysselkål så tror jag faktiskt att det kan bli en hit. Kanske är vinet även tillräckligt sött för att man ska våga toppa laxen med lite hovmästarsås utan att syrligheten i vinet skenar iväg? Hovmästarsåsen har ju en liten aning syra också som kan spegla vinet och som dessutom passar bra till att bryta av den feta laxen.

Jag tror också att ett vin som detta verkligen hade blommat ut på påskbuffén till lax, primörer och paj med västerbottenost. Kanske kan man också våga sig på gravad lax med dillstuvad potatis, detta är ju en helt fantastisk rätt! Jag har aldrig varit missnöjd när jag har ätit detta.

Pinot Gris passar just i de norra delarna av Frankrike då den trivs bäst i ett svalare klimat men den odlas i många länder både i gamla och nya världen. Den angrips också lätt av ädelröta vilket man drar fördel av i Alsace genom att ofta skörda druvorna sent för att tillverka söta ädelrötade viner:

https://www.systembolaget.se/vin/druvans-varld/druvsorter/pinot-gris/

The Grudge

Och så ett filmtips på detta – ifall ni gillar att sitta i mörkret och bli skönt skrämda och känna pulsen och adrenalinet kika in. Jag är verkligen en sucker för riktigt läskiga rullar. Jag är sjukt lättskrämd också men tycker bara att detta är roligt så jag får ut mycket för pengarna kan man säga. 

Den senaste amerikanska versionen från 2020 av The Grudge är verkligen helt fenomenal. Den är nervkittlande, tempofylld och brutalt elak från början till slut. Den har så mycket av allt som behövs med speglar, mörka garderober och lampor som tänds och släcks, tänds och släcks, tänds och BAM! 💥👻

Se den! Om du törs! 😜

Denna helg bjöds det på mera av allt det där goda som man behöver i livet. Helt enkelt ännu en fabulous helg i vårt älskade Göteborg.

Mera vänner ❤️

Det har nu gått en vecka sedan vi förlovade oss. Vi har fått så mycket kärlek den senaste veckan från nära och kära och många fler. I torsdags firade jag med lite glass efter jobb med bästa Linda, ex-kollega, god vän och landsman ❤️💛❤️💛

I fredags kom våra goda vänner Tomas, Anders och Arne över på grillkväll. Tomas och Anders har äntligen hittat hem en sväng igen ifrån andra sidan Atlanten i Greensboro, North Carolina. Så gott att träffas igen!

De stannar ett år till i staterna innan de kommer hem för att stanna. Men vilka äventyr de har hunnit med. Så roligt! Och jag blir riktigt sugen nu på att upptäcka mer av USA.
Jag har bara sett Florida ännu. Tampa är mitt restips om ni ska dit och vill upptäcka en lite mindre pärla. Så mysig stad! Besök de gamla delarna och strosa runt på huvudgatan med alla restauranger och barer. Njut av lokal öl och god mat.

Vi hyllade balkongsommaren som vanligt med Aperol Spritz, rosé och grill med goda tillbehör samt glass och ostbricka.

Inte minst vill jag tipsa om de örtkryddade kulpotatisarna från Peka som köps färdiga att slänga in i ugnen. Ännu en av Pekas geniala produkter som vi är sålda på. Även deras färdiga potatisgratänger blir riktigt bra. Peka är helt perfekt när det ska gå snabbt och enkelt men när man samtidigt vill ha något riktigt gott.

Mera bubbel🥂 

Vi fick champagne också att fira vår förlovning med. Tomas och Anders gav oss en flaska av märket Deutz. Av Arne och Nadine fick vi samma bubbel som jag gav till min bästa vän Emma i födelsedagspresent. Som vanligt hade jag ju även köpt en till mig själv då. Eftersom vi nu hade två flaskor av samma hemma så valde vi att lyxa till denna julihelg med roséchampagne på årgång:

JM Gobillard & Fils
Millésimé Rosé 2015
279 :- nr 2735

Detta blev ett fint bubbel att smälta intrycken från de nya utställningarna på Göteborgs stadsmuseum. Detta museum är en riktig kulturskatt som man aldrig tröttnar på med massor av foton och föremål som får en att drömma om en svunnen tid och människorna där. Sånt kan verkligen göra min dag!

I doften som var mycket nyanserad fanns gula äpplen, mandelmassa, brioche och vaniljbullar samt honung och bivax. Även i smaken var äpplena gula och söta och där fanns också en hög fruktsyra som lockade fram smak av apelsin och grapefrukt samt nektarin och persika.

Som sagt förut så är ju inte årgångar standard när det kommer till Champagne utan i standardchampagnerna blandar man olika årgångar och ser till att vinet smakar samma vid varje produktion. Men de åren som ger extra bra skörd kan man unna sig att ta fram även en specifik så kallad millésimé – årgång.

Jag älskar ju verkligen champagne, mitt favoritvin alla kategorier. Ni lär ha insett detta nu. Men samtidigt är det så spännande med viner just att man kan testa olika årgångar och leta efter skillnader där. 

Har man en favoritproducent så kan det vara spännande att testa deras olika årgångar av ett vin samtidigt. Det kallas att göra en vertikalprovning när man provar blandade årgångar av ett specifikt vin från en och samma producent. Gör man istället en horisontalprovning så testar man viner från olika producenter men med samma druva och från samma region och årgång.

Båda champagnehusen som vi blev bjudna på flaskor ifrån ligger i Vallée de la Marne norr om floden Marne. JM Gobillard & Fils ligger i byn Dizy och Deutz ligger i byn Aÿ. 

Jag måste verkligen ta en trip till Champagne snart för jag har skrivit och läst så mycket om detta nu. Jag vill se katedralen i Reims och besöka olika producenter kring framför allt Reims och Épernay. Tänk att få resa utomlands igen efter restriktionerna! Jag längtar mig halvt ihjäl!

Mera grill 🍖

En grillad köttbit därefter sköljdes ner med hjälp av en druva som är mycket ansedd att bli bra som just grillvin – Zinfandel (eller Primitivo som den italienska varianten kallas). Detta vin är från Kalifornien där druvan odlas mycket:

Cocoon
Zinfandel, 2019
99 :- nr 71141

Vinet var mycket fruktigt och smakrikt men med en närvarande syra och en aning strävhet. I doft och smak hittades mogna jordgubbar, körsbär och lite lingon. Där fanns även tydliga inslag av fat, vanilj och läder samt en kryddig finish av vitpeppar.

Mera gay 🏳️‍🌈

Några rester av ostbrickan hoppades vi kunde slinka ner till vinet i TV-soffan men där sa magen stopp. Det blev mest gay på TV, ett nytt avsnitt av den jättecharmiga serien Love Victor samt en mycket fin, spännande och lustfylld kortfilm på SVT om två killar som träffas på ett nattåg norrut om vintern. Fantastiskt hur man kan förmedla så mycket känsla och budskap på bara 14 minuter film med få repliker:

https://www.svtplay.se/video/30244298/nattaget

Jag säger som SVT:

Mer gay, mer play 🏳️‍🌈❤️