Författare: Daniel Larsson (Sida 13 av 14)

Allt som glimmar måste inte vara guld. Silverplatsen duger också.

En flaska crémant är ett perfekt tillfälle att fira med franskt bubbel och våga sig utanför Champagne (still my number one to drink <3).

Denna crémant de Bourgogne är en prisvärd favorit som vi skålade in min diplomering som registrator med under denna onsdagskväll:

Clotilde Davenne extra brut
Crémant de Bourgogne
150 :-

Crémant är mousserande vin från Frankrike som har gjorts på samma metod som champagne men i andra vinregioner.

Enligt en artikel i senaste numret av Munskänken är Bourgogne efter Alsace ledande på crémant där det har gjorts bubbel sedan 1826 – först under namnet ”Fleur de Champagne” och sedan 1975 som crémant.
De tillåtna druvorna skiljer sig något från Champagne men även här används mycket Pinot Noir och Chardonnay, de två stora druvorna som har sitt ursprung just i Bourgogne. Aligoté och Gamay är två andra stora Bourgogne-druvor som kan hittas i en Crémant de Bourgogne följt av Pinot Gris och Pinot Blanc samt Melon och Sacy.

Munskänken är en tidning som delas ut av Munskänkarna som i sin tur är en nationell vinprovarorganisation i Sverige sedan 1958 med idag ca 30 000 medlemmar. För att nätverka med andra vinintresserade och utvidga vinkunskapen så förslår jag absolut ett medlemskap. Kika in hos https://www.munskankarna.se och följ gärna också på Facebook och Instagram.

Men nu till vad jag kan hitta i ett glas Clotilde Davenne extra brut:

Jo, först och främst en underbart gyllene färg som drar mycket åt rödguld.

Doften lockar fram härligt syrlig frukt av gröna äpplen och citrus – grapefrukt och lime. Där hittas även mandel och nötter och den klassiska champagne-/crémantdoften av bröd, toast och bakverk. Fruktigheten har också en viss behaglig sötma som lockar fram en liten touch av russin och marsipan.

I smaken hittas också den syrliga fruktigheten av äpple, lime och grapefrukt samt de nötiga tonerna. Bubblorna är små och eleganta och smaken är inte allt för flyktig.

Så vill ni skåla för något, varför inte med denna?

À la vôtre santé et à bientôt mes amis!

Ovanstående hade den gångna helgen att bjuda på.
Njutning i fulla drag!

Spansk afton

Lördagen serverades till olika tapas detta vin från Rioja:

Viña Pomal Reserva
Tempranillo 2015
129 :-

Doften var mild men otroligt komplex – både söt, fruktig och kryddig. Där fanns en kryddig doft av örter, dill och tobak men också av kanel och peppar. Där fanns även inslag av läder, körsbär, mörka bär och torkad frukt.

Vinet kändes lagom strävt i munnen, det drog inte på något vis utan tanninerna var lena och behagliga. Smaken var liksom doften både pepprig och söt och inslagen påminde även här om körsbär och mörka bär, örter, dill och peppar samt tobak.

Vinet ackompanjerades med kryddig korv, baconlindade dadlar, ostfyllda paprikahalvor, oliver och vitlöksbröd. Framför allt var det kryddorna i maten och de söta dadlarna som lyfte det hela eftersom detta speglade vinets karaktär.

Alla hjärtans dag

Så kom söndagen och med den alla hjärtans dag och med den kikade såklart husets bubbel fram. Alla borde ha ett husets bubbel, sitt favoritbubbel, anser jag. Detta är vår lilla favorit från Champagne:

Veuve Fourny et fils (änkan Fourny och söner)
Premier cru – Blanc de blancs
329 :-

Detta är en prisvärd champagne med fin balans mellan syrliga och söta toner. I doften gröna äpplen, citrus och mandelmassa. I smaken mandelmassa, gröna äpplen, mineraler och citrus. De klassiska brödiga och gräddade champagnetonerna finns där också.

Den här gången tog mig också en hel del extra tid att smaka och bedöma denna. Jag hittade lite intressanta inslag som jag inte har tänkt på tidigare. Jag hittade dels lite bittra gröna toner som av gräs eller färskt trä samt att syran ihop med jästfällningen lockade fram en gräddig syrlighet som påminde om mild yoghurt.

Råraka med rom och gräddfil och torskrygg med knaperstekt bacon fick gör denna änka till äktad igen.

Délicieux!

Både min pojkvän i torsdag och vinets dag igår hyllades på bästa tänkbara sätt – med en flaska god champagne!

Jacquart
Blanc de Blancs 2013
459 :-

Denna var absolut en hit. Den var välbalanserad, med lång finish och mycket eleganta bubblor – inte alls spritsig. Den doftade härligt av söta äpplen, toast, bakverk och marsipan. I smaken hittades mycket mineral och citrus men även en angenäm söt fruktighet.

Lite champagne-fakta: En blanc de blancs består alltid till 100 % av Chardonnay. Förutom Chardonnay kan det i en champagne även ingå de blå druvorna Pinot Noir och Pinot Meunier. I en blanc de noirs finns istället bara blå druvor.

Torsdagskvällen fortsatte i huset snett emot på den lilla mat- och vinbaren Diket – så nära och så hemtrevligt att jag kallar detta en förlängning av vårt vardagsrum. Där avnjöts en god middag ackompanjerad av en härlig riesling från Alsace:

Kumpf et Meyer
Riesling 2019
242 :-

Rieslingens typiska petroleumdoft fanns där och en rostad doft som förde tankarna till kokt ris. I doften fanns även sötma och fruktighet, jag hittade vanilj och honung men även mogen banan, söta päron och honungsmelon.

Smaken var syrlig och med härliga mineraler samt mycket citrus och söta päron. Vinet kändes tjockt och fylligt och de rostade tonerna lockade fram lite smak av kryddig svamp.

En extra lyckad kombo var vinet till den bohuslänska krabban med thaisås. Det söta krabbköttet och de heta och söta currytonerna blev perfekt till vinets aromatiska sötma. Det fanns också en fet och mjuk känsla i både vinet och maten.

Till vinets dag provades resterna av champagnen till pestobakad lax med risotto men även denna sydfranska prisvärda favorit från Languedoc-Roussillon:

Picpoul-de-Pinet
Villa Blanche 2017
119:-

I denna favorit hittar jag härliga dofter av vanilj och päron som för tankarna till en päronsplit en varm sommardag. Den är milt medelsyrlig och i smaken finns mycket mineral och umami men även citrus och bittra toner av trä och mandel. Smaken sitter kvar länge.

Det blev ett värdigt firande av både mannen och vinet.

Det var med stor besvikelse som jag i december gick tillbaks till heltidsjobb en månad tidigare än väntat. Nu vid denna tid skulle jag egentligen ha avslutat kursen Vinkunskap 2 på Göteborgs universitet. De nya restriktionerna under hösten gjorde att kursen med alla provningar inte kunde hållas. Jag skrev desperata mejl till kursadministratören med alla möjliga förslag och idéer för att få kursen att ändå bli av, men förgäves var det.

Men jag fick glädja mig åt att smälla ett VG på Vinkunskap 1 och att leva på insikten att jag äntligen hade hittat rätt. Jag hade äntligen hittat ett område som jag tycker är både mycket roligt och intressant och något som jag även har talang för.

Jag gav mig själv en välförtjänt klapp på axeln. Jag hade verkligen kämpat och gått in helhjärtat för detta, villigt och uppoffrande. Och det känns fortfarande helt underbart att jag äntligen får uppleva känslan av att ha hittat en passion i livet. Unna er den känslan när ni får den och gör det bästa av den drivkraften.

Men så igår kväll nåddes jag på https://www.antagning.se av det glädjande beskedet att kursen går på nytt från vecka 17 under vårterminen. Sekunder senare var anmälan ett faktum och jag håller nu tummarna att snart återuppta min utbildningsresa.

Jag är glad att jag aldrig har gett upp att söka efter något som definierar mig och som betyder något för mig. Livet blir aldrig så gammalt att det inte går att utforska. Det är bara att fortsätta gå och att fortsätta leta.

Nu önskar jag er alla en fortsatt fin torsdag.

À bientôt!

I helgen passade jag på att ta en Masterclass –  ett smidigt och roligt sätt att få lite kunskap och inspiration på ett område. Och nu föll såklart mitt givna val på vingurun James Suckling och hans kurs om vinprovning.

Vi följer med James till Toscana där han bor med sin familj. Han introducerar oss till olika vingårdar och till grundläggande odling och tillverkning samt till hur man provar vin och gör rätt val på restaurang. Mat och vin i kombination samt tips för den framtida vinsamlingen är också något som lärs ut.

För mig blev det ganska mycket repetition eftersom jag redan har hunnit läsa en grundläggande kurs i vinkunskap på universitet. Men ifall man vill lära sig lite om grunderna i vinprovning så kan jag även rekommendera denna masterclass. Och kunskap och inspiration är ju också något som man aldrig kan få för mycket av.

Masterclass finns som applikation till mobilen och har ett varierat utbud av kurser på många olika områden så som fotografi, skrivande, mat och dryck etc. Och vill ni veta mer om mannen bakom kursen som jag tog så kan ni besöka https://www.jamessuckling.com eller söka upp James i sociala medier.

Min uppskattning av vin har förstärkts mycket av den kunskap som jag har fått med mig. Jag lär mig mer och mer att förstå färgerna, dofterna och smakerna i ett vin och varför de finns där. Ju mer man lär sig om detta ju mer har vinet man dricker att berätta.

Det är en riktigt häftig upplevelse, att vinet har en historia att berätta för dig när du har lärt dig att uppfatta vinets språk. Det talar till dig.

Lördagskvällen denna helg blev tillfället att prova en lyxig italienare till högrevsgrytan:

Casa E.di Mirafiore
Barolo, 2015
459 :-

Vinet var ljusrött i färgen, mycket transparent, med en svag brunaktig nyans längst ut i kanten.

Den första doften som kom till mig var söt choklad som övergick i mogen banan. Kombinationen väckte minnen av chokladdoppade skumbananer. Sedan kom russinen fram följt av läder och en hint av körsbär.

Pepparn var det första som slog mig när jag smakade på vinet medan den framträdande syran förde tankarna till ljusa bär så som lingon, jordgubbar och ljusa körsbär – de härligt syrliga klarbären. Också i smaken fanns tonerna av russin och läder och det gick även att ana lite tobak här.

Vinet bjöd på en härlig nyansrikedom, hög syra och tydliga tanniner. Till grytan blev vinet något mjukare och mindre pepprigt och syrligt tack vare det feta baconet och matlagningsgrädden från redningen.

Ett Barolo-vin måste bestå till 100 % av druvan Nebbiolo, en blå druva med hög andel syra och tanniner men som inte har så mycket färg. Den påstås vara den högst klassade av Italiens blå druvor samt en av de viktigaste blå sorterna överlag. Något som också slog mig när jag provade vinet var likheterna med ett Pinot Noir – den ljusa färgen, jordgubbarna och lädret. När jag läser vidare hittar jag även likheter i odlingen av de båda druvorna – de är kända för att vara kräsna och svårodlade.

Jag avslutar inlägget med lite vidare läsning om Italiens vinlagar.

Barolo som hittas i regionen Piemonte, Italiens nordvästra hörn, är en så kallad DOCG – Denominazione di Origine Controllata e Garantita. DOCG är den högsta klassificeringen av ursprungsskyddade viner i de italienska vinlagarna:

• DOCG – Denominazione di Origine Controllata e Garantita
• DOC – Denominazione di Origine Controllata
• IGP/IGT – Indicazione Geografica Protetta/Indicazione Geografica Tipica
• Vini da Tavola

För DOCG och DOC krävs att både vinodlingen och vintillverkningen sker inom ett visst geografiskt ursprungsområde. För DOCG-viner kontrolleras även råvaran och framställningsmetoden ytterligare.

IGP/IGT tillhör kategorin som traditionellt brukar kallas för ett lantvin – ett vin där druvorna ska ha odlats inom ett visst geografiskt ursprungsområde.

Vini da Tavola är så kallade bordsviner, den lägsta vinklassen inom EU. Där får inte geografiskt ursprung anges annat än med landet.

Två andra klassificeringar för italienska viner är classico och riserva. Classico är en stämpel som visar att vinet ingår i den traditionella avgränsningen för en skyddad ursprungsbeteckning eftersom dessa kan ha expanderat med tiden. Ett exempel är Chianti Classico som är en egen DOCG i Chianti, Toscana. Riserva är en stämpel som garanterar till exempel högre alkoholhalt och längre lagringstid än vad som är minimikravet för just den vintypen.

Som utlovat kommer här en summering av nyårets viner.

Det blev en stillsam kväll hemma i Majorna för mig och min pojkvän med skaldjursfrossa, ostbricka och saffranspannacotta med passionsfrukt på menyn.

Till skaldjuren serverades en Grüner Veltliner som jag tycker extra mycket om:

Pratsch, Österrike
Grüner Veltliner, 2019
95 :-

Denna Grüner Veltliner är lite spritsig och den bjuder på en skön balans mellan söta päron och frisk citrus toppat med lite mineraltoner. Vill ni satsa på ett säkert kort till skaldjuren så tycker jag att ni ska prova detta vin. Fruktigheten och sötman i vinet förstärktes av sältan från ostronen och gifte sig med det söta köttet från hummer och havskräfta.

Till saffranspannacottan och osten lyxade vi till det ordentlig med ett dessertvin på riesling från Moseldalen. Det var en 30-årspresent från några vänner till oss.

Dr. Loosen
Riesling Beerenauslese 2014
129 :- (187 ml)

Detta vin var en ren fröjd att dricka till desserten. Balansen var helt perfekt mellan frisk citrus och svarta vinbär och söta toner av russin och saffran. Sötman och syrligheten balanserade upp den mogna brieosten och den feta pannacottan. Friskheten speglade passionsfrukten. Vinets sötma och kryddighet blev perfekt till saffran. Jag skulle vilja påstå att detta vin är relativt prisvärt med tanke på vad man får för pengarna.

Till tolvslaget blev det såklart champagne. Vi skålade in det nya året till sköna beats från en virtuell konsert med Jean Michel Jarre i ett digitalt Notre-Dame de Paris.

Philippe de Nantheuil
Cuvée Brut 2018
209 :-

En helt okej champagne med tanke på priset men hade den kostat mer så hade jag önskat betydligt mer av den. Den var ganska tunn och flyktig i smaken och den stack inte ut på något vis. Men den smakade och doftade som en champagne ska. De typiska äppeltonerna var där liksom friska toner av citrus och mineral. De brödiga tonerna från jästfällningen var där likaså. Champagnemetoden, även kallat den traditionella metoden, innebär att ett stilla vin får jäsa en andra gång på flaska med hjälp av en lösning på socker och jäst. När vinet ligger ”sur lie”, på jästfällningen, skapas bubblorna och trycket i flaskan.


Det går väl inte att ta miste på den givna vinnaren detta nyår? Därför avslutar jag inlägget med lite vidare fakta om Beerenauslese och andra tyska Prädikatswein, Qualitätswein mit Prädikat (QmP). Till dessa viner skördas druvorna senare vilket resulterar i högre sockerhalt i druvorna.

Det finns olika Prädikat i de tyska vinlagarna som kan anges för ett sådant vin utifrån druvmustens vikt. Genom druvmustens vikt kan man utläsa sockerhalten och därigenom räkna ut vinets potentiella alkoholhalt, den alkoholhalt som kan bli när allt socker har omvandlats till alkohol – jämfört med faktisk alkoholhalt i slutprodukten. Man brukar räkna med minst 17 g socker per/liter för 1 % vol. alkohol.

Ett vin där allt socker har blivit alkohol blir ett torrt vin medan ett sött vin består av betydligt mer restsötma. För att skapa ett vin med mycket restsötma är det därför vanligt att avstanna jäsningen vilket ger en lägre alkoholhalt. Vinet som vi drack var på endast 7 % vol. Detta vin har också gjorts på druvor som har angripits av ädelröta (botrytis cinerea). Svampen angriper druvans skal och druvan läcker vätska vilket ger en högre sockerkoncentration i den vätska som är kvar.

Olika QmP i de tyska vinlagarna:

– Kabinett
– Spätlese
– Auslese
– Beerenauslese
– Eiswein
– Trockenbeerenauslese

Qualitätswein, Kabinett och Spätlese kan vara torra till halvsöta i stilen medan övriga QmP enbart görs som söta viner. En av anledningarna att QmP är så pass dyra är för att många dåliga druvor behöver gallras bort.

Och med detta önskar jag er alla en god fortsättning på resten av 2021

Jag kunde inte hålla mig tills när jag ska summera nyårets viner. Mycket av mitt vinintresse gör det även motiverat att publicera min årskrönika i bloggen. Det blir mer än bara skriverier om vin här men såklart en del om detta också.

Skitåret

Vid tolvslaget för strax ett år sedan stod jag på terassen till våra vänners radhusvilla. Jag log och tittade min pojkvän i ögonen:

”2020 kommer att bli ett riktigt bra år”

”Nej”, sa han då, ”Jag tror att 2020 kommer att bli ett riktigt skitår”

Vid en första tanke kan det tyckas solklart vem av oss som fick rätt. Men efter att ha läst den här krönikan ser ni förhoppningsvis lite annorlunda på den saken.

Visst blev många saker inte som jag hade tänkt mig. I början av året gjorde jag en årsaffisch. Jag skrev 2020 på ett A3-ark och det tänkte jag fylla med alla spännande grejor under året.
Jag hade precis satt dit en sticker från Versace-utställningen på Textilmuseet i Borås när Covid-19 vände upp och ner på tillvaron. Kort därefter blev min kurs i Photoshop och InDesign inställd och jag började distansjobba på heltid. Och med två hemmajobbande på heltid i en liten tvåa så var uppbrottet inte långt bort.

Utbrytarkungen

Till sommaren var jag utflugen till Kålltorp i östra Göteborg. En kollega sa mig att det hör till ovanligheten att lämna västra Göteborg för östra och vice versa. Så jag får se det som att jag var något av en utbrytarkung där.
Så sakteliga byggde jag upp en tillvaro med nya rutiner och vanor. Jag lärde mig att trivas ganska bra i Kålltorp. Närheten till natursköna Skatås och Delsjön var en behållning i sig. Om jag skulle sakna något i Kålltorp så är det naturen runt knuten.

Sommaren rullade på med en kurs i mönsterkonstruktion på Tillskärarakademin. Midsommar och några veckor i juli fylldes med sol, glass och bad här och i Skåne hos mamma och pappa. En weekend i Stockholm kändes också något rimlig i Corona-tider. 
Till min stora glädje återkom också kursen i Photoshop och InDesign under sensommaren så att jag kunde avsluta den. Samtidigt tog jag äntligen ut min masterexamen i arbetslivspedagogik. D-uppsatsen skrev jag förra året och min examen skulle egentligen ha varit klar 2015. Att lyckas återgå och avsluta studierna efter ett långt uppehåll kräver nog också sin utbrytarkung, det är inte alla som lyckas med det. Men jag hade bestämt mig.

Nyförälskelse

Inte långt därefter började jag fundera mer seriöst på att ta tag i mitt vinintresse. Jag har länge varit en sökare. Jag har undrat mycket över vad jag vill få ut av livet egentligen, över vad jag faktiskt vill göra och vad som är min passion.

Jag började inse då att vin skulle kunna vara det jag söker efter. Jag pratar alltid passionerat om vin och min kunskap om detta med alla jag träffar. Därför beslöt jag mig för att söka kurserna i vinkunskap på Göteborgs universitet.

En annan insikt som växte fram var känslorna som fanns kvar för den som jag hade delat fem år med i Majorna, han som fick mig att välja Göteborg. Månaderna isär hade varit nyttiga för mig. Jag hittade mig själv och stärktes i min personlighet. Men känslorna fanns kvar och ingen av oss kunde ta fel på dem. Så vi beslöt oss för att det ska vara vi.

Perspektiv

En ny höst och vinter tillsammans har förflutit nu och jag och min pojkvän har stärkts ytterligare i vår relation. Ett perspektiv som jag tar med mig från det här året är det som man hittar i förlusten av det man tog för givet. 
Att få njuta fullt ut av en svensk sommar igen kvalar också in här. Jag uppskattade detta på ett helt nytt sätt i år. Att vandra grusvägen bort efter ett dopp i Billebjer stenbrott. Eller nostalgin som bara en snusklubba på Dalbybadet kan väcka.

Av mina två kurser i vinkunskap ställdes den andra in när restriktionerna skärptes. Mina båda kursare slutade som jag skulle skriva uppsats med. På jobbet fick jag göra 100 % på 60 % av tiden.
Men detta hindrade inte mig från att spika tentan och uppsatsen med högsta betyg, starta en blogg om vin och börja leta efter nya utbildningar och projekt. Ett perspektiv som jag tar med mig i min personliga utveckling är att lusten och viljan är det som i slutänden betalar sig. Man kan ha många talanger i sitt bagage men för att sätta kursen så är viljan och syftet den bästa kompassen.

Julens festligheter blev något avskalade men friden och gemenskapen var densamma om inte starkare. Rädslan att smittas och att smitta de som jag bryr mig om var dock mycket närvarande. När min pojkvän var sjuk i viruset var jag såklart också orolig. Och vi saknar båda en mycket fin och omtänksam vän som inte finns med oss längre sedan denna vår. Omtänksamheten och kärleken till nära och kära och betydelsen av dessa människor har varit extra närvarande.

Lärdom

Om jag inte hopplöst hade slängt min 2020-affisch när Covid-19 blev ett faktum så hade jag fyllt den nu med dessa tankar. 

2020 var inget skitår. Det var ett år av lärdom och insikter. Det var ett år som gav perspektiv på vad som verkligen betyder något. Jag kommer att minnas 2020 som ett av mina mest lärorika år någonsin.

TACK 2020

Julhelgen lider mot sitt slut och den fylldes med värme och kärlek, dofter och smaker – som sig bör. Här kan ni läsa om vinerna som den bjöd på.

Julmys

Vi börjar med vår Pinot Noir från första inlägget. Jag provade den igen med min sambo till gratinerad torskrygg innan jag åkte till familjen i Skåne. Även han upplevde vinet som svagt men det dög till fisken. 

Bättre gjorde sig champagnen på alla sätt. Den doftade gula äpplen, citrus och bröd. Bland smakerna fanns mineraler, citrus, mandel och hasselnöt. Bubblorna var små och fina. Den här champagnen kan varmt rekommenderas:

Hervé Dubois Millesimé
Blanc de Blancs
Grand Cru ’Avize’ 2013
329:-


Kalldusch

Den 20:e samlades vi för ett sent 30-årsfirande av min bror tillsammans med faster och hennes man. Vi satt utomhus på Corona-manér och doppade bröd i en vingratinerad ost tills regnet övermannade oss. Osten var en Vacherin Mont d’Or och i den fanns en skivad vitlöksklyfta och en dl gewürztraminer:

Cono Sur Bicicleta, Chile
Gewürztraminer, 2020
79 :-

Ett annorlunda dopp i grytan.

Provning

Dan’ före dan’ var mest annorlunda från tidigare jular. I vanliga fall är det familjens stora fest. Vi provar julmaten med nära och kära och badar i vedeldad tunna.

Men trängas i ett badkar gick så bort i år. Jag firade själv med mamma och pappa liksom julafton. Dagen till ära fick de en vinprovning som tidig julklapp. Temat var ”Gamla favoriter” – favoritdruvor från där de hör hemma i Europa/gamla världen:

Bergh Ludwig Oranic, Österrike
Grüner Veltliner, 2019 
99 :-

Raisins Dorés, Bourgogne
Aligoté, 2018
199 :-

Labouré-Roi, Bourgogne
Pinot Noir, 2019
119 :-

Coto de Imaz, Crianza, Rioja
Tempranillo, 2016
95 :-

Aligotén från Bourgogne var den givna ettan, alla eniga. Den hade en distinkt  fatkaraktär som lockade fram en behaglig smak av skogssvamp bland de jordiga tonerna. Jag fick direkt känslan att den blir perfekt till en krämig risotto. Detta måste jag prova!

Vitt till skinkan

En annan familjetradition är resterna av julskinkan, den allra sista julmaten. Vi gjorde pizza i många år med strimlad skinka som bas. Man fick pimpa sin pizza själv med de andra tillbehören. Som ett juligt taco-mys fast med pizza.

De senaste åren har pizzan fått ge plats åt en annan italiensk favorit, carbonara. I år fick den sällskap av den chilenska gewürztraminern.

Vinet bjöd på mycket frukt med tydlig päronkaraktär som lockades fram lite extra av den salta skinkan. En bra avslutning på julhelgen.

Ifall inget jättespännande hinner före så kan ni vänta er en resumé av nyårsvinerna nästa gång.

Och just det. Idag beställde jag hem lite grejor från http://www.vinshoppen.se så ni kan även vänta er lite experiment i bloggen framöver. Det blir spännande!

God fortsättning!

Inte ens här kan undvikas att 2020 har kommit med stora påfrestningar och nya förhållningssätt för mötet mellan människor.

Mina kurser i vinkunskap till exempel kunde först hanteras med föreläsningar på zoom och provningar i en överdimensionerad aula. Men när restriktionerna skärptes ytterligare kunde inte institutionen hålla kurserna längre till min stora besvikelse.
Jag läste klart Vinkunskap 1 med högsta betyg och ser fram emot att kurs 2 ska kunna gå som planerat igen till mars. Så länge det finns vin finns det hopp!

Men i glada vänners lag kan en provning göras ändå. Förra lördagen var det åter dags för en träff med Patsy, ett litet vinprovarsällskap uppkallat efter TV-legenden Patsy Stone.
Detta sällskap bestående av min pojkvän med vänner var min första egentliga bekantskap med vin som något mer än bara en dryck bland andra drycker. Patsy Stone Wineclub är ett lättsamt sällskap med god mat och mycket vin, en touch av kunskap på vägen och ett rejält inslag av vänskap, kärlek och värme.

Temat denna lördag var rött till mustig högrevsgryta. På zoom fanns våra vänner ute i Sävedalen samt på andra sidan Atlanten i Greensboro, North Carolina. Och i glasen hittades:

Mc Manis, Petite Sirah 2019, Kalifornien – 115 :-

Mörklila färg och doft av körsbär och svart vinbär, peppar och dill, smörkola och knäck. Smörig och knäckig smak, något pepprig och inslag av björnbär och rejält med svarta vinbär.

Petite Petit, Sirah 2017, Kalifornien – 169 :-

Mycket mörk färg och kryddig doft med inslag av körsbär. Kraftig smak och lite stram med inslag av körsbär samt både svarta vinbär och saft på svarta vinbär.

Château Pierre de Montignac, Médoc Cru Bourgeois Bordeaux, 2016 – 149 :-

Mycket mörk färg och doft av bränd plast och tobak med inslag av inlagda körsbär och dill. Stram och fyllig med pepprig smak samt lite beska och ett rejält inslag av svarta vinbär.

Alla viner gick väl till grytan och var också mycket goda att dricka som de var. Jag hade inte själv någon direkt preferens här men en Patsy-favorit visade sig vara Petite Petit, ”den lilla lilla” typ.
Så ”less is more” är kanske ett passande ledord för den här kvällen som blev lång och bjöd på god mat, god dryck och goda vänner – som en lördagskväll ska vara.

Allt går, vi ska bara hålla ut lite till.
Ta hand om er själva och varandra.