Inget slår den egna upplevelsen
Det är häftigt att uppleva det man läser och skriver om. I somras skrev jag om olika vinglas och hur doft och smak sticker iväg när glasöppningen inte sluter sig och kapslarna in aromerna.
I fredags före firandet av officiella champagnedagen hos Charlotte och Claes hann jag även med ett glas vitt hemma. Jag fick ett mindre vinglas, som vi ofta inte använder – jag var lite på språng. De glasen saknar sluten öppning. Jag trodde inte min mun och ännu mindre min näsa. Det var ett helt annat vin. Så mycket doft försvann och även en hel del av de tidiga smakerna – inte alls samma fruktighet.
Från antiklimax till AHA
Champagnerna i fredags var tyvärr inte de bästa som jag har provat. Den första gick mer åt Cava-hållet tyckte jag. Jag gillar inte Cava alls lika mycket. Den andra hade lite ägglukt och den var lite för spritsig och besk för min smak. Jag gillar den höga syran i champagne men den ska vara i fin balans mot den typiska äppeltonen. Ge mig detta och en krämig, finbubblig mousse. Då snackar vi en god champagne!
Och när jag igår kväll fick ett riktigt tråkrött i glaset – trodde jag – så kände jag att helgens vinupplevelse höll på att nå ett riktigt nesligt antiklimax. Men istället utvecklades detta till en häftig aha-upplevelse om vinsten med att lufta ett vin.
Man har ju hört och läst massor om hur mycket de unga tanninrika rödvinerna behöver luften för att mjukna och utveckla sina aromer, inte minst Bordeauxviner. Fast som brukligt i de flesta lägen så är den egna upplevelsen helt oslagbar.
Lagring och luft
Vingurun James Suckling är annars en mästerlig ambassadör för de stora Bordeauxvinerna. Han skriver passionerat och välinformerat om deras olika framtida potential. Viners lagringspotential beskriver man ofta ihop med ett rekommenderat drickfönster – ett spann på några år från att de börjar bli som bäst att dricka tills att de börjar tappa potential igen.
Ett rött vin som ännu är ungt kan annars luftas i karaff men även i ett glas föreslår WSET i läroboken Understanding wines: Explaining style and quality. De påpekar även noga att det inte räcker med att öppna flaskan. Vinet behöver mer luft än så.
En timmes luftning gör mycket för doft och smak på ett vin tillägger den tyske vinskribenten André Dominé i boken Vin – kort och gott, absolut gott. Doften blir mer komplex och smaken mjukare och mindre sträv.
En lekman har ordet
Jag lämnar helst dessa ready-to-drink-tips hos James och WSET, André och dito experter. Det känns ännu lite förmätet av mig, en lekman, att avgöra när ett vin kan börja smuttas på. Och detta är såklart även en smaksak. Vissa gillar unga viner med hög fruktighet. Vissa vill ha mer tanniner och andra mindre. Vissa vill lagra vinerna och få ut mer mognad.
Men jag vågar absolut säga att luftningen var magin som fick lördagens italienare att blomstra:
Fontanafredda
Raimonda Barbera d’Alba 2019
109 :- nr 71596
Vi började dricka av vinet medan multicookern gjorde jobbet med pumparisotton. Då var det strävt till medelsträvt med en simpel, onyanserad och flyktig smak. Den höga alkoholen var också mycket närvarande, stickande i näsan och brännande på tungan. Där i början anade jag mest körsbär i doften samt lite ekfat i form av tobak och choklad. I munnen hittade jag i princip bara körsbär.
Men i takt med att vinet luftades i karaff och glas så hittade även björnbär och blåbär fram samt lite jordiga toner med inslag av läder, stall och hö samt mylla.
Luftningen tog fram komplexiteten och nyansrikedomen i smaken och även ett längre avslut. Det som kanske fortfarande fick vinet att tappa lite var alkoholen. Den var fortfarande kännbar och lite i obalans med de övriga intrycken.
Jag har underskattat hur otroligt viktig luftningen faktiskt är. Vi fick ett argentinskt simpelt box-chardonnay hos våra vänner häromsistens. Jag gillade detta vin men jag vill absolut tro att karaffen gjorde mycket av magin även då.
André Dominé skriver just om ekad chardonnay särskilt vad gäller luftning av vita viner. De mår bra av att få andas lite före serveringen. Då kommer blommor och frukt fram som annars kan överskuggas av de intensiva ektonerna så som smör och dill.
Mottot som jag kläckte ur mig tidigt i våras kvarstår med andra ord:
Dekantera mera
Lämna ett svar