Ibland är det mindre pepp att blogga. Även för ett hemmabygge utan business är det svårt att bara stanna i en kreativ bubbla utan fokus på bloggens syfte och hur den kan nå fler läsare. Men det hör ju också till paketet. Att skriva för att bli läst är hela grejen. Om detta finns mycket litteratur och tips.

Ni minns kanske Oscarsnominerade The Wife med Glenn Close och Jonathan Pryce? I en tillbakablick till huvudrollens ungdom på författarskola ber man henne öppna en valfri bok i hyllan. Vi hör ett rivigt ljud när sidor som hunnit klibba ihop slits ifrån varandra. Detta, berättar de, är ljudet av en bok som aldrig har blivit läst.

Att skriva och att läsa

Lite motsägelsefullt föredrar jag själv att skriva mycket mer än att läsa. Helt ärligt – och nu svär jag som fan i kyrkan – så läser jag inga bloggar själv.

Förr läste jag rätt mycket, böcker och så. Nu är jag mer otålig och vill att saker ska gå snabbt. Gärna bilder och kort text på Instagram och Facebook. Det är lagom.

Fast då och då vill jag vara en extra stöttande och närvarande fästman. Då läser jag ett inlägg på Johans eminenta musikblogg som lockar nästan 1000 besökare dagligen:

https://popmuzik.se

Ja, jag är en mycket stolt pojkvän till denne kämpe ❤️ Johan med musikblogg är som Wikipedias hängivna ekorre.

Danska comic strip-duon Wulff Morgenthaler http://wumo.com/wumo  om Wikipedia:

”Contrary to popular belief, none of the 2,000,900 articles on Wikipedia are written by users, but by one dedicated squirrel”

Så måste det vara!

Men hur gör vi med Rankan då?

Å ena sidan ska man göra det man gillar, i mitt fall att skriva. Å andra sidan vill jag att andra ska gilla det jag gör. 

De flesta tror jag är som jag själv på nätet och på sociala medier. Det är snabba kickar och en rejäl dos FOMO. Så framöver tänker jag fler bilder och kortare texter och att bloggen kan fyllas med fler ämnen än bara vin som är livsnjuteri.

Jag vill ha kvar ett fokus på vin men jag tänker att det blir tjatigt i längden. Jag får döda min älskling som det brukar kallas. I alla fall lite, så jag kan skriva om vin mer otvunget.
Inte som nu när jag faktiskt vill berätta att vi igår stiftade bekantskap med en ny trevlig grön druva – Verdicchio – till några bitar sushi:

Casal di Serra
Classico Superiore 2019
99 :- nr  12419

Vinet hade doft och smak av päron och lime, tropisk frukt och honungsmelon samt petroleum, mineral och salt. Detta vin påminde mig mycket om Riesling med sin söta päronsmak samt lite oljig, bränd petroleum. Den höga sältan stack däremot ut och förde tankarna mer till en galicisk Albariño.

Verdicchio har sitt namn efter italiens ord för grönt, verde och den skrevs om i mellersta Italien redan på 1300-talet:

https://www.systembolaget.se/vin/druvans-varld/druvsorter/verdicchio/

Ja, som ni ser är det ingen risk att jag tröttnar på vin. Det är mer troligt att solen fryser till is. Ni har säkert läst detta förr, vilken enda särskrivning som är okej.

Just det, vinäger. Särskriver man vinäger så är man alltid förlåten.

Vin äger ❤️