Nyligen bakade jag oss lite hallongrottor pÄ sylten frÄn Lerums-hallonen. Vi fick mersmak pÄ detta och Johan ville ocksÄ göra ett försök.
Sylten ska ÀndÄ gÄ Ät för den har jag lagt i lunchlÄdor. Man tager vad man haver.
Eller som det faktiskt skrevs i Hjelpreda I hushÄllningen för unga Fruentimber i mitten av 1700-talet av Caisa Warg:
âMan tager, om man sĂ„ hafva kanâŠâ
Och jag inga burkar hafva kan⊠đ
Johan anvÀnde degen till skalet pÄ sin jÀttegoda paj och vi hade Àven kvar lite av mina grottor. Till söndagsfikat konstaterades vem av oss tvÄ som Àr vÀrdig titeln mÀstarkonditor.
Johan tog ut svĂ€ngarna och öste pĂ„ rejĂ€lt med hallonsylt istĂ€llet för min dryga tesked i varje – vilket Ă€ndĂ„ var lite mer Ă€n receptet som rĂ€knade 1 deciliter pĂ„ 22 kakor. I smeten hade han ocksĂ„ ett Ă€gg, det fanns inte i mitt recept.Â
Johans kakor blev mycket saftigare och med en hĂ€rligt frasig och gyllenbrun yta. Johan Ă€r mĂ€starkonditorn med de bĂ€sta hallongrottorna â€ïž
Han Ă€r bra den dĂ€r Johan – tĂ€nk en sĂ„n karl! đ
LĂ€mna ett svar