Så här i sommartider passar det även extra bra att på nytt damma av en gammal rosé-myt. Detta inlägg skriver jag till förmån för lite mörkare roséviner vilka sorgligt nog ofta brukar hamna i skuggan av de ljusa rosévinernas frammarsch.
Nu bekänner vi färg ♦️♥️
Länge har trenden varit att roséviner helst ska vara laxrosa eller persikofärgade – ju ljusare desto bättre. Detta har också spätt på en myt om att ljusa roséviner skulle hålla högre kvalitet.
Orättvist och fel!
Men sent ska syndaren vakna, jag/vi har också varit där och allt för snabbt dömt ut de mörkare vinerna som vi trodde alltid var billiga bulkviner à la saftkalas. Men så måste alltså inte fallet alls vara.
Det ligger i skalen
Roséviner som är mörkare i färgen beror på att skalen där det blå färgpigmentet sitter har macererat/urlakat längre tid i musten. Då har skalen hunnit släppa mer färg och även mer av vissa smakämnen i musten. Det är alltså längden på macereringen innan skalen avlägsnas som avgör hur mörkt rosévinet kommer att bli. Detta och lite andra vi(n)sdomsord som slår hål på myter om rosé kan ni också läsa mer om hos Vinguiden i länken nedanför:
Olika blå druvor har också olika mycket färgpigment i skalet. Druvorna Pinot Noir, Grenache och Nebbiolo ger till exempel något ljusare och lättare rödviner då deras skal är tunnare. Druvor som Merlot, Syrah och Tannat ger istället viner som blir betydligt mörkare i färgen samt kraftigare i smaken och med mer fyllighet och tanniner. Gällande färgen är det dock förutsatt att vinerna är unga. Röda viner som lagras tappar i färg och blir tunt tegelröda medan vita viner går åt gult vid ekfatslagring. Så ett vin på samma druva kan också ha olika färg beroende på lagringstid.
Enligt en av de vinbloggare som jag följer på Instagram så har också intresset för ljusa roséviner gått så långt nu att vissa producenter bleker sina viner för att de ska sälja bättre. Och då pratar vi ju verkligen INTE kvalitet menar jag. Varför skulle man vilja göra så med sitt vin? Hur vanligt detta egentligen är låter jag däremot vara osagt. Men om ni känner till fenomenet så diskuterar jag det gärna.
Djupare fruktsmak
I de mörkare rosévinerna brukar jag uppleva en djupare och fruktigare smak av röda bär så som jordgubbar, smultron och hallon. Vinet brukar ha mer inslag av mogen och ibland lite övermogen frukt. Men syran och fräschören är fortfarande mycket närvarande också med olika citrustoner.
Diggar man rosévin så tycker jag absolut att man ska våga sig utanför den trendande boxen och prova lite mörkare viner.
Här vill jag bland annat slå ett slag för den sydfranska appellationen AOC Tavel som ligger öster om floden Rhône strax nordväst om staden Avignon. Där produceras goda, ofta lite mörkare roséviner med mycket smak av mogen röd frukt men som fortfarande bjuder på härligt sötsyrliga och fräscha citrustoner. Här följer ett gott exempel därifrån som jag tidigare har provat och skrivit om:
Les Lauzeraies
Tavel, 2020
129 :- nr 2724
Och bästa med detta vin just nu är att vi har en flaska hemma! 😃😋
En annan mycket god och väldigt prisvärd variant provade vi igår som kommer från Rioja, de spanska rödvinernas högborg i norr:
Monte Araya
Rosé 2020
79 :- nr 2621
Detta vin var mycket gott och läskande, lättdrucket och med en enkel fast ändå mycket tydlig doft- och smakpalett. I doft och smak fanns jordgubbar men också en mycket tydlig sötsyrlig touch av nyplockade skogshallon.
Sommarminnen – direkt var jag tillbaka vid spåret i Lerum och plockade mina bär. Och i citrustonerna kunde jag känna smaken av grapefrukt. Det ska bli gott att njuta av det sista glaset innan maten ikväll. Vi får hoppas att vädret tillåter lite balkong-rosé. Just nu vid lunch tittar åtminstone solen fram lite mellan molnen.
Bordeaux har också sitt unika rosévin som kallas för Clairet och som kommer i en varierad färgskala från genomskinligt djupt rubinrött genom ljusrött till mer cerise. Jag har fortfarande inte hunnit prova några Clairet-viner men jag ser verkligen fram emot att göra det. Tyvärr tycks inte utbudet på Systembolaget vara så imponerande vad jag har sett så jag antar att Vivino får bli min räddning där.
Ett annat gott exempel på ett lite mörkare rosévin är Mulderbosch’s variant på en av vinvärldens riktigt stora blå druvor – Cabernet Sauvignon:
Mulderbosch
Cabernet Sauvignon Rosé 2020
199 :- nr 71747
Detta vin har vi njutit mycket av i sommar och vi ser fram emot att fortsätta med detta även under resten av sommaren.
När ljust bara blir blekt
Avslutningsvis vill jag tillägga som en övertygande slutplädering att av de roséviner som jag har provat nu senast så är det faktiskt ett par, tre stycken av de laxrosa varianterna som har varit allra sämst. Det finns massor av goda ljusa roséviner men så finns det också några som jag har upplevt som blaskiga och otydliga i sin doft- och smakpalett. Bleka intryck helt enkelt. Tråkigt.
Men summan av kardemumman så finns det en mycket varierad värld av roséviner av hög kvalitet att utforska med olika färgskalor och olika doft och smak för den som är sugen.
Try it, you may like it!
Lämna ett svar