Det har gått några månader nu från att bloggen såg dagens ljus. Det börjar bli dags att presentera sig, så att ni vet vem som gömmer sig bakom dessa rader. Här kan ni ta del av vem jag är och vad som fick mig att välja skrivandet genom en vinblogg. Jag delar också med mig lite tankar om personlig utveckling.
Vi kan börja med något så enkelt men ändå så klurigt som ett namn. Karl kan man tro ifall man följer mig på Instagram under alias.karl – men icke.
Karl är mitt andranamn men det står som förstanamn offentligt. Så utomlands blir det alltid Karl. Men det är lugnt, Karl är lika fint som Daniel. Daniel är namnet.
Men de flesta läsare vet nog att jag bor i Göteborg. Jag hittade hit från Lund våren 2015 tack vare Johan, mannen i mitt liv. Då var jag nyss hemkommen från en utbytestermin i Durban, Sydafrika och skulle avsluta en master i personalfrågor.
HR-karriären blev det mindre av än jag trodde. När jag inte skriver om vin jobbar jag med ärenderegistrering i en kommun. Vi får se vart det bär av nästa gång, man vet aldrig.
Jag har nämligen varit mycket av en sökare efter vem jag är och vad jag vill göra. Åren efter gymnasiet var lite upp och ner, högt och lågt – många flyttar och relationer, mycket plugg och olika jobb och hobbys. Men jag har även många fina minnen från Dalby där jag växte upp och från studentåren i Lund. Såklart också från månaderna i Sydafrika som gav mig omvälvande livsperspektiv på många sätt.
Något senare i Göteborg fortsatte olika jobb och hobbys att avlösa varandra utan att jag hittade rätt. Fast skillnaden märker jag nu när tillvaron kristalliserar sig och går ner i tempo. Nu hinner jag känna efter vad jag vill göra och stressar inte med att hitta detta.
Vinkunskapen i höstas blev på många sätt en avgörande pusselbit. Den band ihop mina intressen i ett meningsfullt sammanhang. Jag har många intressen men jag har inte kommit igång riktigt med något tidigare då jag har känt att jag har saknat ett syfte.
Mitt intresse för skrivande har ihop med vinintresset bidragit till att jag skapade bloggen. På detta sätt har jag fått en plattform för mitt skrivande med ett område som jag kan uppskatta och relatera till.
Jag gillar också teckning och måleri men jag är lite otålig och vill få gjort saker snabbt. Då är det smidigare att skriva några rader på paddan eller knäppa några bilder i mobilen eller kameran. Och man måste ju inte heller göra saker så värst komplicerade.
Förut har jag annars lagt mycket prestige i saker och jämfört mig med andra istället för att hitta min egen röst. Det är så onödigt – för ingen är som jag och jag kommer heller aldrig att bli som någon annan. Det är när man tänker så som man verkligen utvecklas tror jag.
Och man får inte heller glömma bort att lyssna på goda omdömen från nära och kära eller andra bekanta. De ser ofta vad man faktiskt är bra på. Just detta har jag varit dålig på vilket kan bero på att jag är lite envis. Jag kan lätt bli låst i mitt mindset när jag har bestämt mig för något. Då har jag inte alltid sett den bra och fina input som jag får från mina närmsta. Men ni ska veta att den betyder mycket. Ni är de bästa.
Vid snart 33 års ålder är jag tacksam att jag har kommit ut på andra sidan av de trevande 20+åren med dessa insikter. De har tagit mig närmre att kunna upptäcka vem jag själv är.
Som avslutning vill jag dela med mig ett stycke poesi som också har varit en ledstjärna i att stärka min självkänsla och landa i mig själv. Från ”Hypnos för människoharar” av Werner Aspenström, diktsamlingen ”Inre” från 1969:
”Var inte rädd för de tongivande.
Följ tonen som tonar för dig.”
Lämna ett svar