Koka pasta i resterna av rödvin lär bli det närmsta vi någonsin kommer att vaska en flaska vin. Men inte heller är det sista gången vi provar denna fenomenala anrättning. Ett komplement till pastavattnet blev en värdig andra chans för fredagens tråkvin. Och till festen bjöd vi in denna mustiga italienare:

Maten

Spaghettin fick en härlig violett nyans och en lite syrlig touch från vinet. Till den serverades örtsmör, karamelliserad lök och smörstekta champinjoner med timjan och massor av vitlök. Ovan på detta rev vi oss varsin rejäl hög med parmesan.

Med handen på hjärtat, finns det något överhuvudtaget som kan gå fel här?

Nej, precis.

När svampsäsongen drar igång igen så vet jag vad jag ska plocka till.

Inspirationen

Inspiration och recept kommer från boken ”Mat och vin” av Anette Rosvall. Anette har ett fantastiskt uppmuntrande sätt att skriva på i sin bok. Man blir jätteglad och full av inspiration och entusiasm. Jag hittade också en hel del bra inspiration i boken till mitt arbete om Tempranillo under vinkunskapen i höstas.

Aldrig tidigare har jag läst i en kokbok med ett genuint leende på läpparna. Så roligt. All cred till dig Anette för att locka fram en så bra känsla ur en kokbok.

Vinet

Till pastan drack vi denna italienska blend med fem olika italienska toppdruvor:

Fantini Farnese https://www.farnesevini.it
Edizione Cinque Autoctoni 2017
239 :-*

*Vivinos pris

Innan jag går vidare med lite fakta om vinet och de olika druvorna så låt mig dela med mig känslan av festen i min mun:

Detta vin var en saftig, syltig och fyllig fruktbomb i både näsa och mun – fullproppad med mörk solmogen frukt som bigarråer, mörka plommon och saft på svarta vinbär.
Toner av vanilj och choklad fanns där också som lockade fram doft av chokladglass och nybakad brownie. Man kunde även ana litegrann marsipan.
Vinet var inte allt för strävt och det var både fylligt, runt och mustigt. Det blir spännande att se igen hur vinet har utvecklats om några år, ifall resten av tanninerna kanske har lagt sig. Enda minus som jag kan komma på med vinet är att det doftade något spritigt.

I förra inlägget berättade jag att det var just de söta tonerna som vi inte tyckte så mycket om med fredagens vin. Men här fanns en helt annan sötma som passade oss mycket bättre i smaken.
De söta frukttonerna i vinet matchade också extra bra med den karamelliserad löken. Och den rejäla dosen med smör rundade av maten så att den speglade vinets fylliga och runda karaktär. Jag kan inte säga annat om söndagskvällen än följande:

Bonissimo!


Något för den nyfikne

Lite mer fakta om vinet och druvorna kommer här. Till min hjälp har jag haft mina böcker från WSET (Wine & Spirit Education Trust) – världsledande inom utbildning på vin och sprit – samt från den tyske vinkännaren André Dominé.

Vinet Edizione Cinque Autoctoni produceras hos vingården Farnese i regionen Abruzzo vid mellersta östkusten av Italien. Vinets namn bygger på sammansättningen av fem druvor i vinet som kommer dels från hemregionen och dels från Puglia i söder strax ovanför stövelklacken, det italienska Apulien.

Montepulciano, 33 %: Just Abruzzo är känt för den här druvan som är mörk i färgen och rik på tanniner. Här produceras viner med ursprungsbeteckningen Montepulciano d’Abruzzo DOC. Däremot i detta fall med flera olika druvor i vinet från två helt skilda regioner i landet så finns där ingen ursprungsbeteckning att tillämpa.

Primitivo, 30 %: Puglia som är den andra vinregionen som finns representerad i vinet odlar mycket av druvan Primitivo som trivs i varma klimat. Denna druva går även under namnet Zinfandel som har kommit att bli ett signum för viner från Kalifornien.
På 1990-talet gjordes DNA-analyser som konstaterade att dessa två var samma druva. Senare analyser har också visat att de båda härstammar från en kroatisk druva vid namn Crljeknak kastelanski:

https://dinvinguide.se/sofiaander/primitivo-och-zinfandel-ar-det-samma-druva/

Sangiovese, 25 %: Italiens mest odlade blå druva samt en av de bästa om man ska tro Dominé. Den är grunden i toskanska toppviner så som Chianti och Brunello.

Malvasia Nera, 5 %: I distriktet Lazio öster om Rom odlas denna druva samt druvan Trebbiano. Båda är medelfylliga och medelhög till hög i syran. Vinerna blir friska med citrustoner samt arom av apelsinblomma i Malvasias fall.

Negroamaro: Den mest odlade druvan på klacken – Apulien. Namnet betyder ”Svart bitter” och antyder på det tjocka skalet som ger vinerna en mörk, nästan svart färg och karaktär av mörka frukter, kryddor och lakrits:

https://www.systembolaget.se/vin/druvans-varld/druvsorter/negroamaro/

Stora skördar av Negroamaro och Primitivo från Puglia ger fruktiga IGT-viner (italienska lantviner) som dricks unga.

Det var allt för denna gång!

Salute!